Den här kroppen

Så här såg jag ut en vecka efter förlossningen, med ett kilo kvar till ursprungsvikten. Jag är otroligt imponerad över min kropp och hur den har återhämtat sig efter graviditeten. Efter allt som den utsatts för under nio månader med påföljande förlossning hade jag aldrig trott att det skulle gå så här bra. Jag inser att jag är otroligt lyckligt lottad, jag gick inte upp mycket under graviditeten, skulle tippa på 8 kg, och nästan allt blev kvar på sjukhuset. Men ändå, otroligt hur människokroppen fungerar. Tänk att den här kroppen har skapat - och burit på ett annat liv! 

Det att tyngden nu har fördelat sig lite annorlunda och man kanske är lite lösare runt magen och saknar fortfarande rumpa orkar jag inte ens störa mig på. Vi fixar det sernare.

Vår förlossningsstory

Jag tycker själv att det är intressant att läsa andras förlossningsberättelser så här kommer nu min. Alla ointresserade kan klicka sig vidare. Den här storyn blev jättelång fast förlossningen i sig var ganska kort, duktigt om ni orkar läsa till slut. 

Torsdag 8.5, vecka 37 + 3

Jag besöker frissan på förmiddagen, skojar om att babyn kan komma nu när håret är fixat. Köper en gardinstång på vägen hem. Är hemma vid ett-tiden och lägger mig för att vila, har inga sammandragningar.

Tukka hyvin, kaikki hyvin

Ca. 14.00
Plötsligt känns det som om något "klickar till" där nere och sekunden efter tror jag att jag kissar på mig. Jag kommer ihåg att jag läst någonstans om "klicket", och antar att det är vattnet som gått. Först kommer det en rejäl dos och så fortsätter det rinna lite smått. Jag ringer åt Samuli och säger att jag tror mitt vatten gick, eftersom jag inte har några sammandragningar tycker jag inte det är någon panik men han kunde så småningom ta sig hemåt. 

Sista magbilden, 37 + 3

Jag ringer förlossningen första gången vid halv tre och berättar om vattnet, har fortfarande inga sammandragningar så dom ber mig ringa på nytt till jouren vid nio-tiden på kvällen och se om jag skall komma in för check redan på kvällen eller vänta till nästa morgon. När förlossningen börjar med att vattnet går måste man in på check 12 timmar efter pga infektionsrisk.

Ca. 16.00
Vid fyra-tiden börjar värkarna så småningom, fortfarande ganska svaga, men dom kommer ofta. Samuli börjar klocka sammandragningarna och ganska snabbt går vi från tio minuters mellanrum till fem. Vid femtiden kommer jag på att jag måste äta nåt ifall vi åker in ännu ikväll, vi lagar en god pollo limonello och jag äter ännu med god aptit.

Sammandragningarna blir allt tätare men jag tycker fortfarande inte det gör sååå ont. Jag försöker slappna av i olika positioner som jag lärt mig på yogakursen men ingenting där jag böjer mig framåt fungerar, det gör bara mera ont. Samuli värmer en havrepåse åt mig som jag trycker mot magen när värkarna kommer. 

Ca 18.00
Plötligt kommer jag på att jag vill i duschen, jag måste ju raka benen! Medan jag är i duschen klockar Samuli sammandragningarna som nu kommer med tre minuters mellanrum, han börjar bli lite orolig och tycker jag skall komma ut och ringa förlossningen igen. Jag ringer in igen och frågar barnmorskan om jag borde komma in när sammandragningarna kommer med tre minuters mellanrum och har gjort det redan i en timme. Hon tycker jag skall gå i duschen. 

Jag går i duschen på nytt och så kollar vi på ett avsnitt Greys Anatomy. Jag tror jag tar en panadol i det här skedet, och så hjälper havredynan som Samuli snällt värmer. Fortfarande väntar jag på att sammandragningarna skall bli starkare. "Det skall göra så ont att du vill bita i dörrhantagen" har jag läst någonstans. Nu börjar jag däremot bli orolig över att jag inte känner några rörelser av babyn mera. Tio rörelser i timmen sade den första barnmorskan jag talade med att jag borde känna. Vid halv nio ringer jag till jouren och säger att jag är orolig över att jag inte känner några rörelser och att jag har sammandragningar med tre minuters mellanrum nu. Nu tycker hon jag kan komma in på kontroll. 

Ca. 20.30

Vi packar det sista i våra väskor som vi tar med "just in case". Jag tror tydligen ännu att vi kommer bli hemskickade. Samuli förbereder sina smörgåsar. Vi åker iväg mot barnmorskeinstitutet och är framme nio-tiden på kvällen. Vi kommer till jouren och väntar på att en barmorska skall komma och undersöka mig. Här hinner vi ännu med en selfie.

Ca. 21.20
Barnmorskan kommer och konstaterar att jag är 5-6 cm öppen. Vi behöver alltså inte åka hem mera, vi skall föda barn på den här resan! Barnmorskan frågar om jag önskar mig en smärtlindringsfri förlossning, jag undrar varför hon undrar så. Hon får gärna ge mig något och jag frågar vad hon har att erbjuda. Hon föreslår att jag flyttas till förlossningen istället så kan jag få testa på lustgas. 

På förlossningsavdelningen har dom skiftesbyte på gång. Här frågar dom faktiskt om jag vill ha en svenskspråkig barnmorska, det vill jag gärna, men det finns ingen på plats. Lite efter klockan tio är vi på plats i förlossningssalen och vår nya barnmorska kommer in. Hon instruerar mig i hur jag skall använda lustgasen och jag känner att den hjälper. Åtminstone får jag något annat att koncentrera mig på under värkarna. Jag vill inte ligga ner utan försöker röra på mig. 

Ca. 22.15

Barnmorskan undrar ifall hon skall börja förbereda epidural åt mig (hon har inte undersökt mig). Jag känner mig lite skeptisk till den i det här skedet och är rädd för att den bara skall förlänga processen. Vi testar utan en stund till tycker jag. Nu vill jag dessutom gå på toaletten, och det snabbt. Nu verkar det som om barnmorskan kanske vaknar till liv lite och hon gör en första undersökning på mig. Jag är nu åtta cm öppen, här går det undan. Samuli hämtar våra väskor som vi lämnat i bilen, kameran finns ju där.

Grejen jag har runt magen som skall mäta sammandragningarna och barnets hjärtljud fungerar inte som den ska och hjärtljuden försvinner i varje värk. Barnmorskan sätter in en sond i babyns huvud men har fortfarande problem med försvinnande hjärljud. Jag vill fortfarande gå på toaletten men barnmorskan vill att jag skall krysta istället för jag är helt öppen nu. Det är ungefär 20 minuter sedan vi kom in i förlossningssalen.

Ca. 22.30

Själva krystningsfasen tar 15 minuter och jag minns den som väldigt kaotisk. Barnmorskan kryper omkring på golvet, försöker få sonden i babyns huvud att mäta hjärljuden, Samuli ringer på klockan för att få in en hjälpande barnmorska och jag upptäcker nu att förlossningssalen har väldigt fina gardiner. Jag undrar ifall de är Marimekkos eller Vallilas gardiner men hinner inte fråga för nu skall det krystas igen. Nu måste jag dessutom lägga ifrån mig lustgasen också och koncentrera mig på att få ut min son. Nästa sekund är han plötsligt där, sprattlande och klottig, och jag förstår ingenting. Klockan är 22.45 och det är 45 minuter sedan vi kom in i förlossningssalen. Var det över nu?

Samuli får tvätta och mäta vår son, jag får gå i duschen. Nån kommer in med en bricka med smörgåsar och så skall det sys lite. Ungefär här skulle epiduralen ha börjat verka ifall jag skulle ha tagit den. Lillen ligger på mitt bröst och är världens sötaste.

I det stora hela är jag mycket nöjd med förlossningen. Jag tycker dock det är konstigt att jag inte fick komma in fast jag hade värkar med tre minuters mellanrum. Som tur tog dom in oss till jouren, annars kan det hända att det skulle ha blivit lite thigt.

Samuli hann aldrig äta sina fina smörgåsar och jag hann inte med att visa mitt förlossningsbrev men jag är glad att det gick så snabbt, även om det betydde att jag inte hann få något smärtlindrande förutom lustgasen.

Dagens program

Idag har jag varit mycket piggare, gick en "lång" promenad med J&M, ända till Café Mutteri och tillbaka. 

Man blir ju automatiskt pigg av nya "gå-på-vagnpromenader-skor". 

Vi stannade i diverse inredningsbutiker på Drumsövägen, den här butiken var verkligen fullproppad med en massa skoj. Genast till vänster när ni kommer över bron hittar ni den. 

 

 Jag åt en gul berlinermunk på cafét. 

 På vägen hem såg jag en snygg bil. En guldfärgad kupla.

 Och så en selfie på det.

Magen och besöket

Mage i vecka 37+0

Vi har haft rådgivningsbesök i morse och besök på barnmorskeinstitutet på eftermiddagen, mycket program för en dag plötsligt efter många dagars lugn. På rådgivningen var allt som vanligt, att höra hjärtljuden är ju alltid underbart, men annars så kan jag tycka att jag inte får ut så mycket av besöken. Idag blev jag dessutom bara ledsen på vår rådgivningstant som var lite otaktisk i sitt beteende. Besöket på barnmorskeinstitutet var däremot mera spännande, vi fick se en förlossningssal och Samuli fick se var han kan förvara sina smörgåsar.

Coolast i stan

Se vilken fin kofta lillen fick av min kusin. Den ser så skön ut att jag gärna skulle ha en i min egen storlek också.

Det börjar kanske bli lite enformigt här på bloggen då allting handlar om graviditeten och lillen, men just nu händer det inte så mycket annat. Spysjukan förra veckan fick igång ganska kraftiga sammandragningar så nu kan jag knappt röra mig. Några meter åt gången är vad som gäller. Jag var smått euforisk när jag fick skjuts till Stockmann idag, fick åka rulltrappor och se lite folk. 

Här hemma skriver jag ToDo-listor åt mannen och sitter och pekar på grejer som borde fixas. Plötsligt ser jag skruvar i golvlister som står ut och inser att vi inte har gardiner i sovrummet. Den där handduschen i WCn läcker ju och TV-bordet saknar fortfarande dörrar. Han stackaren försöker jobba, passa upp mig och stryka grejer från listan på samma gång.

Projektet färdigt

Linda gissade rätt, det var ett babynest som var mitt syprojekt! Jag följde instruktionerna här, men det finns instruktioner i massor bara man googlar på babynest. Jag köpte innerdynor från Ikea som jag sprättade upp och fyllde kanterna med istället för att försöka få in en vaddrulle, det lät lite väl jobbigt. Annars gick det relativt enkelt för en ovan sömmerska som jag. Nu väntar vi då bara på lillen som får provköra nestet.

Räddaren i nöden

Lycka är att ha vänner som ringer på och hämtar jaffa och rostatbröd åt spypatienter. Det här kom J och pojkarna med igår när jag var som svagast och det blev genast mycket bättre.

Idag mås det överlag bättre, har varit hos läkaren också. Allt bra med babyn, hon uppskattade vikten till 2,7-2,8kg. Magsjukan gav upphov till ganska täta sammandragningar, men nu skall jag försöka vila. Det är bara jättesvårt att ligga still när det är så mycket som borde göras.

Överraskningen

Jag trodde vi skulle gå på brunch med C&L idag men där blev jag lurad. På Moko väntade istället ett gäng glada vänner som hade ställt till med överrasknings-babyshower åt mig. Herrijess så fint, jag och lillen fick en massa fina presenter och en fin blöjkaka. Så skoj, och en perfekt start på dagen! Tusen tack till er alla! <3

Läget

Mage i vecka 35 +1

Jag skulle egentligen ha ett läkarbesök idag, men det blev avbokat. Nästa lediga läkartid var först om en månad, och det börjar ju bli lite sent! Får hoppas dom hittar någon extra tid här snart. Det börjar vara fyra veckor sedan jag var på rådgivningen senast. De har minskat på gångerna man skall träffa läkare/barnmorska under sluttiden rejält. Ett besök har fallit bort i vecka 34 och de sista veckorna är det inte varje vecka mera, utan bara varannan, som man nu besöker rådgivningen.  

Egentligen spelar det väl inte så stor roll (om man mår bra), men jag skulle gärna ha hört på lite hjärtljud och kanske få reda på vilken väg lillen nu ligger där. Hen sparkar mycket på revbenen och ena sidan av magen, så jag antar att huvudet är neråt. Annars känns allt bara bra, lite sammandragningar, lite halsbränna, lågt blodtryck och måttlig trötthet, men det hör väl allt till. 

Lurvigt

Jag kunde bara inte motstå den här ljuvliga lurviga lilla grejen.

Från Lindex Newborn-serie

Sista dagen

Sista dagen avklarad! Just nu vet jag inte riktigt hur jag känner, måste nog låta det hela smälta in en smula. Nu skall jag ta en liten shoppingrunda på stan och sen blir det AW på Bronda!

Ni får titta på bilder istället, bildserien "sista-dagen-på-jobbet-innam-moderskapsledigheten". 

Sista lunchen i lunchrestaurangen

Avskedskaffe!

Lite kollegor

Städat bordet.

Hejdå!

Måndag igen?

Jag fattar inte att det är måndag igen! Det känns som om de kommer lite väl tätt de här måndagarna just nu. På måndagar går vi in i en ny vecka och min app på Ipadden ger oss ny information om babyn och graviditeten. Nu påminner den mig redan om att börja packa BB-väskan! Samuli är mest koncentrerad på hurudana smörgåsar han skall packa med, och om han skall hinna göra dom i tid. Tänk om han är på jobbet när det är dags liksom, utan smörgåsar?

Jag tänkte följa Hannas lista, har ni något att tillägga? Om ni bara skulle få ta med er tre saker när ni åkte in och föda, vad skulle det vara? Ni som inte har erfarenhet av födslar kan berätta vilka tre saker ni skulle ta med till en öde ö?

Kalaskulan

Bojojojjoiing, som min föredetta modersmålslärare skulle säga. Varifrån kom den kulan? 

Inne i vecka 34 nu.

Den här veckan har jag mått betydligt bättre. Fast jag inte kan röra på mig så mycket utan att det spänner mår jag åtminstone inte lika illa längre. Mitt blodtryck har varit vääldigt lågt, så världen snurrar runt ibland, men lågt blodtryck lär inte ska vara farligt. Och även om jag känner mig klumpig som en flodhäst så är jag ändå glad över att jag inte är helt överdrivet stor ännu. Enligt diverse appar så skall bebisen nu väga ca. 2,3 kg och vara ca. 46 cm. lång. Jag är fortfarande 161,5 cm lång, har gått upp 6 kg och tappat min rumpa (!).

Små kläder på tork

Efter förra veckans illamående och sammandragningar insåg jag att det ju faktiskt finns en risk att bebén tittar ut för tidigt, även om vi hoppas på att typen stannar inne i ca. sju veckor ännu. På onsdag när det var som värst fick jag panik över att jag inte tvättat någo babykläder ännu, så det har jag åtgärdat i helgen. Om typen bestämmer sig för att titta ut för tidigt så har hen åtminstone rena kläder nu.

Så ofattbart små bodyn och söta små pyamasar, svårt att förstå att nån kan vara så liten.

Tröttheten

Nu tappade jag helt greppet om den fina bloggtakten jag haft på sistone. Har inte åkt in och föda eller nåt, har bara varit extra trött den här veckan. Extra trött och hängig, illamående och seg. Och just den här veckan har vi haft extra mycket program, typiskt. Måste tyvärr avboka en del eftersom Samuli tycker att jag skall "lyssna på min kropp". Så nu försöker jag lyssna på vad den vill säga, och den säger att jag skall vila. 

Jag har dock inte så mycket ro att vila, vill ju helst planera barnrum, gå på promenader i solen, träffa vänner, planera middagar, tvätta golv och torka golvlister. Men jag tar tupplurer med min amningsdyna istället, min räddare när det gäller att hitta en bekväm position att sova i. Och så hoppas jag på lite extra energi för veckoslutet.

Listan

Soligt Drumsö

 
Jag skulle ju uppdatera gravidlistan med jämna mellanrum, men det har inte skett så mycket förändringar sedan senast så det är inte så spännande. I och för sig helt positivt att inte mycket har förändrats eftersom det mest handlar om krämpor.

Status nu med 32 fulla veckor:

Halsbränna: Nu och då.
Ryggbesvär: Nej inget farligt, men märker att jag måste akta att inte svanka för mycket nu när magen börjar väga mera.
Bäckenbesvär: Nej.
Ligamentsmärtor: Nej.
Foglossning: Nej.
Muskel- och vadkramper: Nej
Åderbråck: Nej.
Hemorrojder: Nej.
Nästäppa: Jo, fortfarande, så gott som konstant.
Urinvägsinfektion: Nej.
Känsligt tandkött: Kanske lite känsligare jo.
Bättre hy och hår: Inte som jag märkt av.
Illamående: Nej.
Ömma bröst: Inte för tillfället.
Viktökning: Ca 5-6 kg hittills.
Trötthet: Mera tupplurer krävs jo, och så går jag gärna tidigt i säng.
Upp och ner i humöret: Har på sista tiden varit lite deppigare än vanligt.
Strimmor på magen: Nej, smörjer fortfarande frenetiskt.
Putande navel: Nej.
Svullnader: Nej.
Yrsel: Jo, ser stjärnor ibland, men det gör jag som icke-gravid också, lågt blodtryck. 
Förhöjd kroppstemperatur: Inte som jag är medveten om.
Blodbrist/järnbrist: Nej, hemoglobinet fortfarande ok. Har börjat äta järn sporadiskt.
Sammandragningar: Jo, förekommer dagligen.
Sömnproblem: Vaknar ofta på morgonnatten och får inte sömn mera.
Konstigt matbehov: Nej.

Veckan som gått

Min vikarie på jobbet började i måndags så nu har jag talat non-stop i en vecka känns det som. Jag har suttit brevid och pekat och förklarat. Hur lär man ut nån sitt jobb egentligen? Det går inte. Rutingrejer som följer ett mönster är ju lätt, men allt det andra, som du bara gör på ditt sätt blir svårare. Som tur verkar det vara en fiffig typ så hon får väl göra allt på sitt sätt helt enkelt.

Jag har nu två veckor och nån dag kvar på jobbet. Det känns riktigt tokigt för tillfället, jag är ju fortfarande pigg som en mört och smidig som en panter (så intalar jag mig själv åtminstone). Men jag antar att det finns en orsak till att man skall ha en ledig tid innan förlossningen, det finns fortfarande mycket att förbereda sig på, både rent praktiskt men också på ett mentalt plan. Om jag mot förmodan får tråkigt kanske jag kan hoppa in som försäljare i kaffebutiken?

Vecka 31

Det såg ju inte precis ut som om jag skulle vara gravid i vecka 31 på bilden i förra inlägget. Ingen panik, magen är nog kvar! 

Veckans outfits

Här kommer några outfits från förra veckan. Jag tycker att det hittills har varit riktigt skoj att klä gravidmagen. Ibland mera döjlande och ibland mera framhävande. Som jag tidigare nämnt fick jag en hög med byxor av Johanna i början, ett par gråa har jag köpt till. Jag klarat mig bra med mina vanliga övredelar, förutom tre t-skjortor som jag köpte på HM. Får se om jag klarar mig ännu de sista månaderna, ganska bra saldo hittills tycker jag.

Det roliga med att ha en ganska begränsad garderob är ju paradoxalt nog att det går mycket lättare att hitta nåt att sätta på sig på morgonen. Tror jag skall ta en ordentlig rensing i "normalgarderoben" här under våren. Gravidtipset är att variera bas t-skjortor med olika koftor.

Vecka 30

Så här såg jag ut i lördags, glad över solskenet! Nu är vi inne i vecka 30 redan, jag hänger inte riktigt med nu. Om två veckor börjar min vikarie på jobbet och om dryga en månad börjar min moderskapsledighet. Kanske dags att ta bort julljusen från balkongsräcket snart?

I min gravid-app står det nu att bebén är ca 40 cm lång och väger runt 1400 gram. Vikten (babyns) kommer att öka med ca. 200 gram i veckan fram till förlossningen(!). Idag har vi varit på den sista delen av familjeförberedelsekursen, nu skall vi liksom kunna det här då.