Resan hem

Den första flygresan med lillen gick ju som jag tidigare berättat riktigt bra. Då var det ett kvällsflyg så Amos började sova sin nattsömn genast vi lyft och sov sedan hela resan. Nu hade vi ett morgonflyg och dessutom inte platser på första raden så jag var kanske lite mera fundersam över hur det skulle gå. Hur ska man få en baby som inte tycker om att ligga i famnen att sova i flyget? På resan ner till Spanien kunde vi ju ha vår mjuka vagnpåse vid fötterna men på andra bänkrader ryms den inte.

Trötta efter tidig väckning

Vi tog ändå med den mjuka kassen som handbagage så Amos fick sova nån halvtimme i den på flygfältet, han vaknade passligt just innan vi skulle boarda. När vi satt oss i planet så meddelade piloten att vi inte får starta förrän om två timmar, just vad man vill höra med en lite småorolig baby i famnen. Nåja, det fixade sig sen på något sätt och vi väntade inte mer än kanske 30 minuter innan vi kom iväg. 

Jag ammade babyn när vi kommit upp i luften och han somnade i min famn som på beställning. Han har inte sovit i famnen sen han var kanske två veckor gammal, nu var det som om han förstått att han inte hade något val. Där sov han sedan sött i två timmar (!). När han vaknade var det inte länge kvar av resan och den tiden gick bra åt till att läsa Blue Wings och charma medpassagerarna. Så även hemresan gick över alla förväntningar!

Här sover man i pappas famn efter att mammas arm domnat bort