Lillebror satt som förstelnad på stolen bredvid och vågade inte öppna munnen, vilket är mycket ovanligt i hans fall. Vem var denna rödklädda man som plötsligt stegade in i vardagsrummet?
För mig tog det ungefär en minut att känna igen min gamla klasskamrat som numera jobbar tillsammans med min far på sjukhuset (när blev man så stor att föredetta klasskompisar jobbar tillsammans med ens föräldrar?!). Lilla A var dock fortfarande konfunderad. "Men julgubben, hur kan dina renar flyga?" frågade han den smått överraskade tomten. Under några evighetslånga sekunder av tystnad satt vi alla spänt och väntade på hur tomten skulle klara sig ur det här.
- Det är en hemlighet min lilla vän, svarade tomten.
Och så klarade han sig ännu en jul, men det kan hända att tomten får större problem med att förklara sin existens nästa år.
En mycket fundersam kille.
Så fint skrivet! Vill ta del av den vackra klassiska julscenen, fast ja själv var där, du skrev så fint! (å härliga bilder i förra inlägget!)
SvaraRaderaTack! :)
RaderaDet var så skoj att följa med pojkarna nu när dom ännu tror på julgubben! Du måst säga åt A att han inte får avslöja något för M sen då han kommer på att allt är fejk :)