Vår förlossningsstory

Jag tycker själv att det är intressant att läsa andras förlossningsberättelser så här kommer nu min. Alla ointresserade kan klicka sig vidare. Den här storyn blev jättelång fast förlossningen i sig var ganska kort, duktigt om ni orkar läsa till slut. 

Torsdag 8.5, vecka 37 + 3

Jag besöker frissan på förmiddagen, skojar om att babyn kan komma nu när håret är fixat. Köper en gardinstång på vägen hem. Är hemma vid ett-tiden och lägger mig för att vila, har inga sammandragningar.

Tukka hyvin, kaikki hyvin

Ca. 14.00
Plötsligt känns det som om något "klickar till" där nere och sekunden efter tror jag att jag kissar på mig. Jag kommer ihåg att jag läst någonstans om "klicket", och antar att det är vattnet som gått. Först kommer det en rejäl dos och så fortsätter det rinna lite smått. Jag ringer åt Samuli och säger att jag tror mitt vatten gick, eftersom jag inte har några sammandragningar tycker jag inte det är någon panik men han kunde så småningom ta sig hemåt. 

Sista magbilden, 37 + 3

Jag ringer förlossningen första gången vid halv tre och berättar om vattnet, har fortfarande inga sammandragningar så dom ber mig ringa på nytt till jouren vid nio-tiden på kvällen och se om jag skall komma in för check redan på kvällen eller vänta till nästa morgon. När förlossningen börjar med att vattnet går måste man in på check 12 timmar efter pga infektionsrisk.

Ca. 16.00
Vid fyra-tiden börjar värkarna så småningom, fortfarande ganska svaga, men dom kommer ofta. Samuli börjar klocka sammandragningarna och ganska snabbt går vi från tio minuters mellanrum till fem. Vid femtiden kommer jag på att jag måste äta nåt ifall vi åker in ännu ikväll, vi lagar en god pollo limonello och jag äter ännu med god aptit.

Sammandragningarna blir allt tätare men jag tycker fortfarande inte det gör sååå ont. Jag försöker slappna av i olika positioner som jag lärt mig på yogakursen men ingenting där jag böjer mig framåt fungerar, det gör bara mera ont. Samuli värmer en havrepåse åt mig som jag trycker mot magen när värkarna kommer. 

Ca 18.00
Plötligt kommer jag på att jag vill i duschen, jag måste ju raka benen! Medan jag är i duschen klockar Samuli sammandragningarna som nu kommer med tre minuters mellanrum, han börjar bli lite orolig och tycker jag skall komma ut och ringa förlossningen igen. Jag ringer in igen och frågar barnmorskan om jag borde komma in när sammandragningarna kommer med tre minuters mellanrum och har gjort det redan i en timme. Hon tycker jag skall gå i duschen. 

Jag går i duschen på nytt och så kollar vi på ett avsnitt Greys Anatomy. Jag tror jag tar en panadol i det här skedet, och så hjälper havredynan som Samuli snällt värmer. Fortfarande väntar jag på att sammandragningarna skall bli starkare. "Det skall göra så ont att du vill bita i dörrhantagen" har jag läst någonstans. Nu börjar jag däremot bli orolig över att jag inte känner några rörelser av babyn mera. Tio rörelser i timmen sade den första barnmorskan jag talade med att jag borde känna. Vid halv nio ringer jag till jouren och säger att jag är orolig över att jag inte känner några rörelser och att jag har sammandragningar med tre minuters mellanrum nu. Nu tycker hon jag kan komma in på kontroll. 

Ca. 20.30

Vi packar det sista i våra väskor som vi tar med "just in case". Jag tror tydligen ännu att vi kommer bli hemskickade. Samuli förbereder sina smörgåsar. Vi åker iväg mot barnmorskeinstitutet och är framme nio-tiden på kvällen. Vi kommer till jouren och väntar på att en barmorska skall komma och undersöka mig. Här hinner vi ännu med en selfie.

Ca. 21.20
Barnmorskan kommer och konstaterar att jag är 5-6 cm öppen. Vi behöver alltså inte åka hem mera, vi skall föda barn på den här resan! Barnmorskan frågar om jag önskar mig en smärtlindringsfri förlossning, jag undrar varför hon undrar så. Hon får gärna ge mig något och jag frågar vad hon har att erbjuda. Hon föreslår att jag flyttas till förlossningen istället så kan jag få testa på lustgas. 

På förlossningsavdelningen har dom skiftesbyte på gång. Här frågar dom faktiskt om jag vill ha en svenskspråkig barnmorska, det vill jag gärna, men det finns ingen på plats. Lite efter klockan tio är vi på plats i förlossningssalen och vår nya barnmorska kommer in. Hon instruerar mig i hur jag skall använda lustgasen och jag känner att den hjälper. Åtminstone får jag något annat att koncentrera mig på under värkarna. Jag vill inte ligga ner utan försöker röra på mig. 

Ca. 22.15

Barnmorskan undrar ifall hon skall börja förbereda epidural åt mig (hon har inte undersökt mig). Jag känner mig lite skeptisk till den i det här skedet och är rädd för att den bara skall förlänga processen. Vi testar utan en stund till tycker jag. Nu vill jag dessutom gå på toaletten, och det snabbt. Nu verkar det som om barnmorskan kanske vaknar till liv lite och hon gör en första undersökning på mig. Jag är nu åtta cm öppen, här går det undan. Samuli hämtar våra väskor som vi lämnat i bilen, kameran finns ju där.

Grejen jag har runt magen som skall mäta sammandragningarna och barnets hjärtljud fungerar inte som den ska och hjärtljuden försvinner i varje värk. Barnmorskan sätter in en sond i babyns huvud men har fortfarande problem med försvinnande hjärljud. Jag vill fortfarande gå på toaletten men barnmorskan vill att jag skall krysta istället för jag är helt öppen nu. Det är ungefär 20 minuter sedan vi kom in i förlossningssalen.

Ca. 22.30

Själva krystningsfasen tar 15 minuter och jag minns den som väldigt kaotisk. Barnmorskan kryper omkring på golvet, försöker få sonden i babyns huvud att mäta hjärljuden, Samuli ringer på klockan för att få in en hjälpande barnmorska och jag upptäcker nu att förlossningssalen har väldigt fina gardiner. Jag undrar ifall de är Marimekkos eller Vallilas gardiner men hinner inte fråga för nu skall det krystas igen. Nu måste jag dessutom lägga ifrån mig lustgasen också och koncentrera mig på att få ut min son. Nästa sekund är han plötsligt där, sprattlande och klottig, och jag förstår ingenting. Klockan är 22.45 och det är 45 minuter sedan vi kom in i förlossningssalen. Var det över nu?

Samuli får tvätta och mäta vår son, jag får gå i duschen. Nån kommer in med en bricka med smörgåsar och så skall det sys lite. Ungefär här skulle epiduralen ha börjat verka ifall jag skulle ha tagit den. Lillen ligger på mitt bröst och är världens sötaste.

I det stora hela är jag mycket nöjd med förlossningen. Jag tycker dock det är konstigt att jag inte fick komma in fast jag hade värkar med tre minuters mellanrum. Som tur tog dom in oss till jouren, annars kan det hända att det skulle ha blivit lite thigt.

Samuli hann aldrig äta sina fina smörgåsar och jag hann inte med att visa mitt förlossningsbrev men jag är glad att det gick så snabbt, även om det betydde att jag inte hann få något smärtlindrande förutom lustgasen.