Vi börjar så småningom ta oss ut ur zombie-fasen och bli människor igen. Att kunna röra på sig utanför hemmet igen har gjort under, både för humöret och orken. Promenader i solskenet, en lemonad på en terrass, små saker som gör en till en normal människa igen. Igår vågade jag t.o.m ensam åka iväg med lillen på tjejträff till Tölö.
Det skulle vara en lögn att säga att det inte har varit tugnt. Att bara kunna sova max två timmar åt gången tar på krafterna, både psykiskt och fysiskt. Och de här hormonerna sen! Såna humörsvängningar har jag då aldrig varit med om tidigare. Vissa dagar har jag bara gråtit hejdöst utan någon egentlig orsak.
Men sen då man får snusa på härlig babydoft och gosa med lillen så glömmer man lätt bort allt det som är tugnt och svårt just nu.
Ja, sömnbristen är tung. Kämpa på, hoppas att det blir längre sömnpass inom kort! Trots att man är trött så upplever jag också att det kan vara skönt att komma ut och träffa människor eller bara ens gå ut på liten promenad. Att sitta hemma då man är trött gör en bara tröttare (men klart att man ju inte heller ska försöka med för mycket)
SvaraRaderaKram!
Jo, vi får hoppas att han kommer över 3kg gränsen snabbt så vi slipper mata var tredje timme. Känns hemskt att väcka en sovande baby :(
RaderaKram!