Tre veckors babyn

Imorgon fyller lillskruttet tre veckor! Hjälp vad det går undan. Jag hade inte heller förstått att vi går in i juni på söndag?! Vart försvann maj månad? 

Nu har jag överlevt tre dagar hemma ensam, det har väl gått helt okej. På måndag och tisdag hade jag program och träffade andra mammor med babysar men idag har vi varit på tumis. Så här med en timmes nattsömn i bagaget känns det inte helt aktuellt att boka in en massa program..

Killen har börjat sporta med att vaka och skrika om nätterna pga magont. Han vänder och vrider sig och gnyr och gnäller. Vi har testat med massage, rapat och tryckt benen mot magen, men ingenting verkar lätta. Han får också Disflatyldroppar som skall spjälka upp luftbubblorna i magen men tycker inte dom har hjälpt. D-vitamindropparna började vi med i måndags och efter det tycker jag det har blivit ännu värre. Har ni goda råd tar vi gärna emot tips! Det verkar dock som om den allmännaste lösningen mot magont är att vänta tills det går om, vid ca. 3 månaders ålder...

Fullspäckad helg

I helgen har vi haft fullt upp med program. Farmor har varit här, mormor och morfar har varit på besök, vi har firat Samulis födelsedag, varit på 5-års bröllopsbrunch och ännu hunnit med kusinfödelsedagskalas.

På lördag tog mommo och moffa ut lillen på långpromenad och det gav oss två timmar tumistid! Vi hann med en glass i brunssan och ett glas saft på Mattolaituri. Om nån såg två zombier som vandrade omkring på strandpromenaden så var det antagligen vi.

Idag har lillen snällt sovit sig igenom två fina fester, skönt för oss men alla andra skulle ju gärna se honom vaken. Han sover fortfarande största delen av dygnet (när han inte äter) och har oftast en vaken stund på morgonen och en längre på kvällen. Vid rådgivningen i torsdags vägde han redan 2800 gram så han växer verkligen så det knakar. 

Imorgon är Samulis pappaledighet slut för den här gången. Jag är faktiskt lite nervös för hur jag skall klara mig nu. Samuli har varit till mycket stor hjälp här med blöjbyten, tvättningar och matlagning. Det har också varit mysigt att vara hemma och pyssla hela familjen och det är ju lite vemodigt att den tiden nu är över.

Vår förlossningsstory

Jag tycker själv att det är intressant att läsa andras förlossningsberättelser så här kommer nu min. Alla ointresserade kan klicka sig vidare. Den här storyn blev jättelång fast förlossningen i sig var ganska kort, duktigt om ni orkar läsa till slut. 

Torsdag 8.5, vecka 37 + 3

Jag besöker frissan på förmiddagen, skojar om att babyn kan komma nu när håret är fixat. Köper en gardinstång på vägen hem. Är hemma vid ett-tiden och lägger mig för att vila, har inga sammandragningar.

Tukka hyvin, kaikki hyvin

Ca. 14.00
Plötsligt känns det som om något "klickar till" där nere och sekunden efter tror jag att jag kissar på mig. Jag kommer ihåg att jag läst någonstans om "klicket", och antar att det är vattnet som gått. Först kommer det en rejäl dos och så fortsätter det rinna lite smått. Jag ringer åt Samuli och säger att jag tror mitt vatten gick, eftersom jag inte har några sammandragningar tycker jag inte det är någon panik men han kunde så småningom ta sig hemåt. 

Sista magbilden, 37 + 3

Jag ringer förlossningen första gången vid halv tre och berättar om vattnet, har fortfarande inga sammandragningar så dom ber mig ringa på nytt till jouren vid nio-tiden på kvällen och se om jag skall komma in för check redan på kvällen eller vänta till nästa morgon. När förlossningen börjar med att vattnet går måste man in på check 12 timmar efter pga infektionsrisk.

Ca. 16.00
Vid fyra-tiden börjar värkarna så småningom, fortfarande ganska svaga, men dom kommer ofta. Samuli börjar klocka sammandragningarna och ganska snabbt går vi från tio minuters mellanrum till fem. Vid femtiden kommer jag på att jag måste äta nåt ifall vi åker in ännu ikväll, vi lagar en god pollo limonello och jag äter ännu med god aptit.

Sammandragningarna blir allt tätare men jag tycker fortfarande inte det gör sååå ont. Jag försöker slappna av i olika positioner som jag lärt mig på yogakursen men ingenting där jag böjer mig framåt fungerar, det gör bara mera ont. Samuli värmer en havrepåse åt mig som jag trycker mot magen när värkarna kommer. 

Ca 18.00
Plötligt kommer jag på att jag vill i duschen, jag måste ju raka benen! Medan jag är i duschen klockar Samuli sammandragningarna som nu kommer med tre minuters mellanrum, han börjar bli lite orolig och tycker jag skall komma ut och ringa förlossningen igen. Jag ringer in igen och frågar barnmorskan om jag borde komma in när sammandragningarna kommer med tre minuters mellanrum och har gjort det redan i en timme. Hon tycker jag skall gå i duschen. 

Jag går i duschen på nytt och så kollar vi på ett avsnitt Greys Anatomy. Jag tror jag tar en panadol i det här skedet, och så hjälper havredynan som Samuli snällt värmer. Fortfarande väntar jag på att sammandragningarna skall bli starkare. "Det skall göra så ont att du vill bita i dörrhantagen" har jag läst någonstans. Nu börjar jag däremot bli orolig över att jag inte känner några rörelser av babyn mera. Tio rörelser i timmen sade den första barnmorskan jag talade med att jag borde känna. Vid halv nio ringer jag till jouren och säger att jag är orolig över att jag inte känner några rörelser och att jag har sammandragningar med tre minuters mellanrum nu. Nu tycker hon jag kan komma in på kontroll. 

Ca. 20.30

Vi packar det sista i våra väskor som vi tar med "just in case". Jag tror tydligen ännu att vi kommer bli hemskickade. Samuli förbereder sina smörgåsar. Vi åker iväg mot barnmorskeinstitutet och är framme nio-tiden på kvällen. Vi kommer till jouren och väntar på att en barmorska skall komma och undersöka mig. Här hinner vi ännu med en selfie.

Ca. 21.20
Barnmorskan kommer och konstaterar att jag är 5-6 cm öppen. Vi behöver alltså inte åka hem mera, vi skall föda barn på den här resan! Barnmorskan frågar om jag önskar mig en smärtlindringsfri förlossning, jag undrar varför hon undrar så. Hon får gärna ge mig något och jag frågar vad hon har att erbjuda. Hon föreslår att jag flyttas till förlossningen istället så kan jag få testa på lustgas. 

På förlossningsavdelningen har dom skiftesbyte på gång. Här frågar dom faktiskt om jag vill ha en svenskspråkig barnmorska, det vill jag gärna, men det finns ingen på plats. Lite efter klockan tio är vi på plats i förlossningssalen och vår nya barnmorska kommer in. Hon instruerar mig i hur jag skall använda lustgasen och jag känner att den hjälper. Åtminstone får jag något annat att koncentrera mig på under värkarna. Jag vill inte ligga ner utan försöker röra på mig. 

Ca. 22.15

Barnmorskan undrar ifall hon skall börja förbereda epidural åt mig (hon har inte undersökt mig). Jag känner mig lite skeptisk till den i det här skedet och är rädd för att den bara skall förlänga processen. Vi testar utan en stund till tycker jag. Nu vill jag dessutom gå på toaletten, och det snabbt. Nu verkar det som om barnmorskan kanske vaknar till liv lite och hon gör en första undersökning på mig. Jag är nu åtta cm öppen, här går det undan. Samuli hämtar våra väskor som vi lämnat i bilen, kameran finns ju där.

Grejen jag har runt magen som skall mäta sammandragningarna och barnets hjärtljud fungerar inte som den ska och hjärtljuden försvinner i varje värk. Barnmorskan sätter in en sond i babyns huvud men har fortfarande problem med försvinnande hjärljud. Jag vill fortfarande gå på toaletten men barnmorskan vill att jag skall krysta istället för jag är helt öppen nu. Det är ungefär 20 minuter sedan vi kom in i förlossningssalen.

Ca. 22.30

Själva krystningsfasen tar 15 minuter och jag minns den som väldigt kaotisk. Barnmorskan kryper omkring på golvet, försöker få sonden i babyns huvud att mäta hjärljuden, Samuli ringer på klockan för att få in en hjälpande barnmorska och jag upptäcker nu att förlossningssalen har väldigt fina gardiner. Jag undrar ifall de är Marimekkos eller Vallilas gardiner men hinner inte fråga för nu skall det krystas igen. Nu måste jag dessutom lägga ifrån mig lustgasen också och koncentrera mig på att få ut min son. Nästa sekund är han plötsligt där, sprattlande och klottig, och jag förstår ingenting. Klockan är 22.45 och det är 45 minuter sedan vi kom in i förlossningssalen. Var det över nu?

Samuli får tvätta och mäta vår son, jag får gå i duschen. Nån kommer in med en bricka med smörgåsar och så skall det sys lite. Ungefär här skulle epiduralen ha börjat verka ifall jag skulle ha tagit den. Lillen ligger på mitt bröst och är världens sötaste.

I det stora hela är jag mycket nöjd med förlossningen. Jag tycker dock det är konstigt att jag inte fick komma in fast jag hade värkar med tre minuters mellanrum. Som tur tog dom in oss till jouren, annars kan det hända att det skulle ha blivit lite thigt.

Samuli hann aldrig äta sina fina smörgåsar och jag hann inte med att visa mitt förlossningsbrev men jag är glad att det gick så snabbt, även om det betydde att jag inte hann få något smärtlindrande förutom lustgasen.

Full sommar

När vi åkte in till BB för snart två veckor sedan hade vi vinterjackorna på oss, när vi kom ut var det full vår. Drumsö blev liksom grönt över en helg när vi var inne, och nu är det plötsligt värmeböjla och jag har ingen aning om vad man skall ha på sig. Shorts? 

Idag njöt vi av vädret och gick på långpromenad, bland annat till posten för att rösta. Lite oförberedda var vi den här gången och googlade kandidater ännu utanför vallokalen.

När man har röstat skall man alltid gå på valkaffe. Vi tog med oss munkar och rabarberlemonad från Voipojat och hade picknik på en bänk. 

Vår baby har börjat vara vaken mera nu, vi försöker underhålla honom bäst vi kan. Tyvärr verkar han inte tycka vi är särskilt underhållande. Se den skeptiska minen.

Att bli lite mer människa

Vi börjar så småningom ta oss ut ur zombie-fasen och bli människor igen. Att kunna röra på sig utanför hemmet igen har gjort under, både för humöret och orken. Promenader i solskenet, en lemonad på en terrass, små saker som gör en till en normal människa igen. Igår vågade jag t.o.m ensam åka iväg med lillen på tjejträff till Tölö. 

Det skulle vara en lögn att säga att det inte har varit tugnt. Att bara kunna sova max två timmar åt gången tar på krafterna, både psykiskt och fysiskt. Och de här hormonerna sen! Såna humörsvängningar har jag då aldrig varit med om tidigare. Vissa dagar har jag bara gråtit hejdöst utan någon egentlig orsak.

Men sen då man får snusa på härlig babydoft och gosa med lillen så glömmer man lätt bort allt det som är tugnt och svårt just nu.

En vecka gammal

Idag fyller vår lilleman en vecka, tänk vad det går fort! Vi fick komma hem i måndags och försöker nu anpassa oss till livet med en ny familjemedlem. Som tur verkar han vara en riktigt hygglig prick. 

På grund av att han är så liten så behöver han mat var tredje timme dygnet runt nu, ända tills han kommer över tre kilo. Vi ammar och ger honom ersättning och det verkar ha burit frukt för idag visade det sig att han nått sin födelsevikt plus lite extra.

Igår vågade vi oss ut för första gången, vi testkörde Bugaboon och lillen verkade stortrivas. Åtminstone sov han sött hela tiden.

Just nu lever vi i en dimma, en babybubbla kanske? En dimma av stora känslor, mycket kärlek och alldeles för lite sömn.

Han är här!

På torsdag kväll föddes vår lilla prins, 2400 gram och 44 cm lång. Alla mår bra! Vi hoppas på att få åka hem idag. 

Dagens program

Idag har jag varit mycket piggare, gick en "lång" promenad med J&M, ända till Café Mutteri och tillbaka. 

Man blir ju automatiskt pigg av nya "gå-på-vagnpromenader-skor". 

Vi stannade i diverse inredningsbutiker på Drumsövägen, den här butiken var verkligen fullproppad med en massa skoj. Genast till vänster när ni kommer över bron hittar ni den. 

 

 Jag åt en gul berlinermunk på cafét. 

 På vägen hem såg jag en snygg bil. En guldfärgad kupla.

 Och så en selfie på det.

Magen och besöket

Mage i vecka 37+0

Vi har haft rådgivningsbesök i morse och besök på barnmorskeinstitutet på eftermiddagen, mycket program för en dag plötsligt efter många dagars lugn. På rådgivningen var allt som vanligt, att höra hjärtljuden är ju alltid underbart, men annars så kan jag tycka att jag inte får ut så mycket av besöken. Idag blev jag dessutom bara ledsen på vår rådgivningstant som var lite otaktisk i sitt beteende. Besöket på barnmorskeinstitutet var däremot mera spännande, vi fick se en förlossningssal och Samuli fick se var han kan förvara sina smörgåsar.

Coolast i stan

Se vilken fin kofta lillen fick av min kusin. Den ser så skön ut att jag gärna skulle ha en i min egen storlek också.

Det börjar kanske bli lite enformigt här på bloggen då allting handlar om graviditeten och lillen, men just nu händer det inte så mycket annat. Spysjukan förra veckan fick igång ganska kraftiga sammandragningar så nu kan jag knappt röra mig. Några meter åt gången är vad som gäller. Jag var smått euforisk när jag fick skjuts till Stockmann idag, fick åka rulltrappor och se lite folk. 

Här hemma skriver jag ToDo-listor åt mannen och sitter och pekar på grejer som borde fixas. Plötsligt ser jag skruvar i golvlister som står ut och inser att vi inte har gardiner i sovrummet. Den där handduschen i WCn läcker ju och TV-bordet saknar fortfarande dörrar. Han stackaren försöker jobba, passa upp mig och stryka grejer från listan på samma gång.

Nobody puts baby in a corner

Nu är det bäddat och klart för lillen! Vi har fått låna en supersöt krubba av våra vänner där hen får sova se första månaderna.

Jag sydde ett påslakan att ha i krubban av resterna från babynestet, men borde säkert sy/hitta några till. Alla påslakan jag hittat i butikerna är så jättestora, gjorda för spjälsängar antagligen. Vet nån var man kan hitta mindre lakan?

Projektet färdigt

Linda gissade rätt, det var ett babynest som var mitt syprojekt! Jag följde instruktionerna här, men det finns instruktioner i massor bara man googlar på babynest. Jag köpte innerdynor från Ikea som jag sprättade upp och fyllde kanterna med istället för att försöka få in en vaddrulle, det lät lite väl jobbigt. Annars gick det relativt enkelt för en ovan sömmerska som jag. Nu väntar vi då bara på lillen som får provköra nestet.

En vild afton

Jag höll på att skriva att det här var den lugnaste valborgsmässoafton vi haft på mannaminne. Men det stämmer ju inte alls, det gick ju faktiskt ganska vilt till. Ni kan tänka er hur det blir med 15 st. barn och 13 st. vuxna, inte helt lugnt nä. Men skoj var det!

Fast vi båda var i körskick och kom hem innan midnatt så var jag fortfarande så slut på morgonen så vi måste tacka nej till en vappenbrunch som skulle ha varit superskoj. Men med tanke på början av veckans mående så satsar jag på att vila upp mig ordentligt nu. En vappenlunch skall vi ändå gå på lite senare idag.