Jakten på bröllopsklänningen har börjat

Nu är vi där. Bröllopet, som hittills bara har varit ett abstrakt evenemang nångång i framtiden, måste så småningom börjas planeras. Vi har slagit fast ett datum i februari 2013, kyrka och festplats är bokade så nu är det bara att sätta igång!

Jag är inte en av dem som sedan barnsben har vetat exakt hur mitt bröllop skall vara, och jag hoppas att jag inte kommer att förvandlas till någon bridezilla här under höstens gång. För oss är det viktigt att gästerna trivs, att det blir en fin fest med god mat och bra stämmning. Jag intalar mig själv att det inte kommer att bli en hopplös uppgift att planera ett bröllop. Alla inblandade (brudpar, brudfrämmor, föräldrar och bestmän) är vana festfixare så ett bröllop skall vi väl klara av galant, visst?

Igår var det dags för klänningsprovning nummer ett. Jag var faktiskt lite nervös för hur det skulle gå, vad min reaktion skulle vara första gången jag såg mig själv i en brudklänning. Mest var jag rädd för att börja gråta, alternativt få en panikattack. Men det gick bra och vi klarade oss utan drama.
Den rätta klänningen hittades dock inte på försök nummer ett.

Jag blev lite störd på att alla klänningar i butiken var av storlek 40, vilket gjorde att jag drunknade i de flesta. Biträdet påpekade att man kan sy in klänningarna, men det var mycket svårt att överhuvudtaget få någon bild av hur det skulle vara att röra sig i klänningarna när de var så hujsigt stora. Ett viktigt kriterie för mig är att jag skall kunna dansa, utan att vara rädd för att klänningen förstörs. Inga femmeterssläp för min del alltså.

Source: projectwedding.com via Maria on Pinterest