I närbutiken

De finns väl i de flesta hus, de där mystiska grannarna. Den där typen som spionerar på andra, lägger upp lappar i trappuppgången, går runt omkring huset flera gånger om dagen och knappt hälsar på nån. Jag träffade på honom i morse då jag sprang ner till närbutiken för att köpa mjölk till min latte.

Ni måste föreställa er en så liten butik att man kan stå mitt i boden och ändå räckas till alla produkter. Man kan inte gömma sig bakom någon hylla där inte. Så jag hälsade god morgon och satte på mitt bredaste leende.

Som tur var det ingen sur min jag fick tillbaka. Han var ju faktiskt på rätt bra morgonhumör. Jag fick gå före honom i kön (han insisterade) och vi talade om havet, stugan och abborrarna som han skulle fiska upp idag. Tänk vad skenet kan bedra. Nu kanske han börjar hälsa på mig i framtiden också.

Närbutiken är bra på alla sätt, man får även mjölk och croisanter där.
Obligatorisk bild på en bloggares frukost:

Föresten är det en extra spännande dag idag. E har hittat på hemligt program för oss hela dagen, och jag har ingen aning om vad som kommer att hända! Jag har fått instruktioner om att ta med mig en handduk och träningskläder. Time for Mia and Emmas day of fun!