onsdag, mars 14, 2012

Mitt Tölö

Igår när jag promenerade hem från en mysig middag på Bar Teos slog det mig hur mycket jag kommer att sakna Tölö.

Jag kommer att sakna ljudet av spårvagnar och morgonrusningen på Mechelingatan.

2 kommentarer:

  1. Tro mig, det går aldrig över. Har man en gång bott där så sitter det i en.

    Kommer ihåg en av de första gångerna jag beställde taxi till Stenbäcksgatan, jag hoppade i och sade vart jag ville. Efter en stund fråga chaffisen "Ootsä kauan budjannu Töölös?" Som tur hade jag just läst Kalle Ankas Rotsi on mut byysat puuttuu.

    Ruben Stiller sa att när kvinnor blir gamla börja de tala svenska och flytta till Tölö. Så du har tid.

    SvaraRadera
  2. Det var en klen tröst, men som tur kan man ju alltid flytta tillbaka om längtan blir för stor.
    När jag är lite rikare, och lite äldre.

    SvaraRadera