Jag har svårt att bilda en åsikt om den här filmen. Den var, som några andra av Coppolas filmer, ganska annorlunda. Det hände inte riktigt något i filmen och stundvis var den riktigt tråkig. Men samtidigt så var den ändå vacker på ett tragiskt vis och den där ångesten som infinner sig när man känner att livet är en enda stor baksmälla kom bra fram i filmen, man fick nästan själv lite dåligt att vara.
I helhet så blev filmen ändå lite lam, pointen med filmen är väl ungefär att pengar inte gör en lycklig. Kliché? Kanske det. Och jag må vara enkel, men jag gillar ordentliga slut på filmer, om det blir allt för öppet blir jag bara frustrerad. Sa jag för mycket nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar