Under helgen hann jag även läsa slut boken Högre än alla Hilmar av Louise Boije Af Gennäs (det var kanske lite på grund av det som mina andra hemsysslor blev lidande). Jag märkte redan i ett ganska tidigt skede att det började vara lite för mycket analysering. Sida upp och sida ner, mycket beskrivliga analyser på någons morgonrutiner, och alla dessa djupa personanalyser om någons beteende och varande. Nja, kanske inte helt min grej. Men ändå på något sätt så kunde jag tycka att den stundvis var riktigt bra, kanske för att deras lilla gäng påminde ganska mycket om oss på något sätt?
Kommer ni ihåg Kittyböckerna man läste som barn? Allt var så jätteperfekt, typ "Kitty lade det ena välsvarvade benet över det andra. Här i boken fick jag lite samma fiilis ibland. T.ex. beskrivningen här: "Liv gick och åt på ett äpple och njöt av att känna det hårda skalet mellan käkarna blandat med den rika sötman i äppelsaften som fyllde hennes mun". Lite för smörigt för min smak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar