En fråga åt alla mammor och pappor out there. Talar ni babyspråk med era barn? Hur länge isåfall? När är det inte längre acceptabelt att göra det eller skall man överhuvudtaget göra det? Tänk om barnen sen börjar tala så där löjligt? När slutar man som förälder att tala om sig själv i tredje person?
Jag smygspionerade på en mamma och hennes barn på bussen idag (det är väl inte smygspionera om man sitter rakt framför dem, men ändå). Mamman, som talade babyspråk till sin lilla unge och normalt med den större, råkade imisstag blanda bort sig och sade något på babyspråk åt den äldre varefter hon fick en liten utskällning av honom, man skulle inte tala så löjligt med honom.
jag har aldrig pratat babyspråk, får faktiskt lite obehag av sånt. Just nu pratar vår 3-åring babyspråk och det är så störande. Må hon sluta snart! men tja, våra barn hade nog tittat konstigt om en vuxen nu tilltalade dom på babyspråk. Kanske det kan vara okej upp till 1 år? Kanske..
SvaraRaderaIntressant, varifrån tror du hennes babyspråk kommer? Hur talar dagistanterna? Och när börjar du säga "jag" och "du", istället för att kalla dig själv för mamma och barnen vid namn?
SvaraRaderaingen aning varifrån hon får det.. jag har aldrig hört dagistanterna prata babyspråk men jag ska allt fråga lillfröken imorgon! hon sätter tungan mellan tänderna och läspar för att låta riktigt barnslig. Sen har hon R-fel själv så det blir ganska såsigt. Det där med mamma och namn vs jag och du, det försvinner allt mer nu, har lite fått kämpa med det :)
SvaraRaderaJag talar inte babyspråk. Eller jo, kanske lite, men då menar jag att jag använder en del ord som inte är "riktiga", men som använts i vår familj då vi var små också, typ bömbö för blöja och kååkki för leksak. Men kanske det inte räknas? Hoppas inte, för jag vill inte räknas som användare av babyspråk! Sen säger jag alltid du åt Lykke, inte hennes namn (så hon har nog ingen aning om vad hon heter ännu, haha!), men till mig själv refererar jag både som "jag" och som mamma.
SvaraRaderaVi talar åt Aron som åt vem som helst annan. Har aldrig förstått att hålla på och läspa inför barn. Däremot kallar vi honom för olika saker varje gång... Senast för Urpo Petteri Kanerva, stackarn.
SvaraRaderaLinda: Jag kan tänka mig att man lätt börjar andända "egna ord", kanske också om barnen själv säger så. Med min brorsson talar jag om feiks (kornfleiks) och kakaang (cars-bilen).
SvaraRaderaTony: Kärt barn har många namn! Hoppas han inte börjar kalla sig själv för Urpo Petteri. :)