Någon skrev om tabuer som man inte får skriva om i bloggar, en var om sina drömmar, en annan var hur sjuk man är. Jag tänker inte skriva om hur sjuk jag är, men om problemet som uppstår då man är sjuk.
Hur sjuk ska man vara för att få/bli tvungen att stanna hemma? Med en läkare till pappa och en lärare till mamma kan ni tänka er att jag aldrig fick stanna hemma från skolan som liten. “Inte är du så sjuk, ta en Duact och lite Burana så blir det nog bra”. Mina kompisar fick stanna hemma när febertermometaren visade 36,9, hos oss var det inget tal om feber innan den var uppe i 38. “Lite stegring bara, ta en Burana så går den ner”. Jag har alltså blivit uppvuxen med Burana och Duact, och det har jag fortsatt med, det krävs att jag skall vara halv-död innan jag stannar hemma.
Det är ju förståss inte så skoj när någon kommer till jobbet och snörvlar och nyser. Nu är det ju dock lättare när man kan jobba hemifrån liggandes i sängen, på så sätt utsätter man inte kollegorna för någon smittorisk. Speciellt när alla fortfarande är lite rädda för svinisen. Och pointen med inlägget var, att ja, jag känner mig sjuk, men det fick jag inte skriva. Och så ville jag dela med mig denna video, om sjuka män. Mitt i prick!
