10 år

Hej hå vad åren går, idag är det nämligen tio år sedan vi träffades! Det var en valborg då vi inte firade valborg. Det var en sammansättning av udda människor som åt sparris och pasta carbonara tillsammans. Det var en första maj då vi åt brunch på Skatudden och hade efterfest på Jägaregatan. Det var på den tiden man (vi) ännu dansade på fester.

Idag ska vi skåla på fest i Esbo, imorgon blir det brunch i stan och sedan åker Samuli iväg på killresa. Så nu blir det min tur att försöka klara en helg ensam med lillen, hläjp!

Tung helg

Slutet av veckan och helgen har varit de tyngsta dagarna på mannaminne, ja jag vet inte om jag nånsin haft så jobbiga dagar. Vi har varit drabbade av nåt väldigt aggressivt och långvarigt magvirus alla tre, PÅ SAMMA GÅNG! Hur är det tänkt att man ska klara av att sköta om en baby som kräver ständig uppmärksamhet samtidigt som man spyr? Och babyn spyr, och mannen detsamma. Voi suck säger jag! 

Det värsta med det här var ju att vi missade både min brors födismiddag på fredag och vår guddotters dop på lördag. Efter vad som känts som världens längsta veckoslut tror jag att vi börjar se ljuset nu. Snart 24 h spyfritt och vi lär ska överleva detta virus.

Hemma igen

Nu är jag tillbaka från en skööön semester! Jag hade inte räknat med att få skida mer pga så sent på säsongen, men på lördag hann vi ta några svängar med Johanna. Vädret var inte helt toppen men solen kikade fram nu och då.

Passligt till after-skin blev himlen blå och chardonnayn smakade fint. God mat är en självklarhet hos familjen H-D och det känns som om vi gått från matbord till matbord, jag har nästan förätit mig på croissanter, skinkor och ostar. Förutom skidåkning och god mat hann vi också med lite shopping och en massage på spa. Ett perfekt veckoslut helt enkelt! 

Mina killar hade klarat sig finfint, och det var nog skoj att komma hem igen till den här lilla typen som jag saknat.

Att åka bort

Jag skall åka på semester imorgon, ensam!! Eller jag åker iväg själv men hälsar på vänner i Chamonix. Samuli och Amos blir kvar hemma. Det blir första gången som jag är ifrån Amos så länge. Tidigare har jag sovit ifrån honom en endaste natt, nu blir det tre hela dygn! Jag är inte alls orolig över att killarna inte skulle klara sig här hemma, jag tycker det är super att de får lite tumistid. Mera orolig är jag ifall jag klarar mig? När har ni varit ifrån era babyn första gången och hur länge då?

De här två klarar sig fint, men jag då?

Pappor och barn

Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen här om dagen när jag bläddrade igenom senaste (?) numret av Vauvalehti. I tidningen fanns ett reportage om föräldraledigheten och intervjuer med några pappor som stannat hemma. So far so good, men så har de intervjuat mammor om vad de tycker om att papporna stannar hemma. 

Antagligen är dessa bara de mest extrema åsikterna, kanske för att provocera? Men så länge det finns mammor som tänker så här så kommer vi ju ingenstans med kämpandet om en mera jämlik fördelning av föräldraledigheten.

Alltså vad är det här?! "Männens nerver håller inte till att vara hemma med barnen hela dagen" eller "Papporna vill inte vara hemma med barnen." "Om pappan är hemma blir inget av hushållsarbetet gjort".  

Jag tycker att det är jättesynd att det finns mammor som tänker så här. Tyvärr är det väl också vi mammor som stoppar utvecklingen mot en mera jämlik fördelad föräldrarledighet? Vad tror ni? Med risk för att nån blir jättesur nu så tror jag faktiskt att det för många mammor snarare handlar om valet att inte jobba än just valet att vara hemma med barnen. För det är ju rätt skönt också, att få en paus från 9-17 vardagen.

På tal om pappor som stannar hemma med barn, har jag redan tipsat om Frank? Det är Linns man som är hemma med två(!) barn och skriver om hur vardagen går där hemma. Tummen upp!

Favoritsyssla

Filurens favoritsyssla just nu är att "organisera" kläder. Jätteskojigt då jag viker in kläderna och han drar ut dem igen. Och så börjar vi på nytt, vika - riva ut. 

Han har börjat dra sig upp och stå nu också, denna elvamånaderskille. Står där och svajar och skrattar så han tjuter tills han glömmer att han måste hålla i sig, släpper taget, trillar omkull och slår huvudet i golvet. Jaja, så ska det väl vara, lite smällar måst man få?

Så där för övrigt tycker jag det är lite svårt att hitta på lekar med Amos, han är inte jättebra på att sysselsätta sig själv utan blir bara uttråkad och olycklig. Om vi har en dag utan program och bara är hemma kan tiden bli jäääätte lång då dagen går ut på att Amos kryper till ställen han inte får krypa till (kontakter och sladdar är pop) och jag följer efter och lyfter bort honom. Har ni tips på vad man kan göra med en 11-månader gammal prick? Han har inte riktigt tålamod till att läsa böcker, om jag försöker sjunga ur vår musikbok vill han bara äta den.

Pallas

Ett stenkast från Ylläs och Levi ligger denna lilla pärla, Pallas. Vi var ofta här på sportloven när jag var yngre och nu när mina förldrar skulle hit upp igen började jag fundera på ifall vi kunde åka med, vår lilla familj. 

Beundrar utsikten

Så här glad kan man bli, typ ensam i backen!

En chill baby som trivs i fjällen

Pallas ligger mitt i en nationalpark. Det finns två hissar och några pistade backar, that's it. Hundratals kilometer av skidspår förstås. Ett hotell, mitt i ingenting, ingenting mer. Inga butiker, stugor, restauranger eller barer. Och det är just det som gör det så unikt, när du kommer dit är det som om tiden står still. Ifall ni ska besöka Lappland och vill se vacker natur och bara stanna upp, åk dit! Finns det tillräckligt med snö kan man åka nästan över hela fjället, fina offpistmöjligheter m.a.o. Hör du till de som inte gillar hissar utan gärna trampar upp längs orörda backar är dessa fjäll perfekta. 

Hotellet är tyvärr lite gammalmodigt, charmigt kanske någon skulle kalla det, schabbigt kan man också se det som ifall man är småpetig. Hur som helst är det förlåtet pga det unika läget och de vackra vyerna.

Vi hyrde en pulka åt Amos och det var kanske världens bästa grej! Han sov gärna sina dagssömnar i den medan någon åkte ut i spåret. Här på bilden ser ni Samuli medan allt ännu var frid och fröjd, några kilometer senare slängde han skidorna och svor på att aldrig åka igen.

Liten packning blir det ju nog med tre pers, vagn, monor, skidkläder etc. Nu är vi i alla fall lyckligt hemma! Vår lille prins sov hela flygresan och skrek hela bilresan från flygfältet, vilken tur att det var den vägen!

Lappland

Orsaken till bloggtystnaden är denna:

Vi har åkt upp på påsksemester till Lappland, närmare bestämt Pallas. 

Amos har fått åka pulka och vi har njutit i backen. Mina föräldrar är också här och har varit snälla och tagit med Amos ut i skidspåret medan vi svängt i backarna.

Orörda pister, inga hissköer och fint väder! 

Påsken

Vi har inte ett endaste påskpynt här hemma för tillfället. Jag skyllde först på att alla våra påskpynt finns i drumsölägenheten i någon låda men konstaterade nog att det kanppast finns något påskpynt där heller. Så fick jag dåligt samvete, vår sons första påsk och den bara går förbi utan påskfiilis? Inte en endaste gul liten kyckling som påminner om att Jesus dog på korset och påskharen kom med chokoägg åt alla lärjungar. Hur ska det gå då? En massa påskgräsfrön har jag nog här hemma (valkampanjsmaterial) men jag har varit för lat för att så det (ingen mylla!). Hoppas påskharen hittar hit med några ägg ändå.

Mammas pynt förra året

Vad man googlar

Nytt ordspråk: Du är endast så smart som dina fem senaste google-sökningar. Jag läste (hörde?) någonstans om en jobbintervju där intervjuobjektet blivit frågad om vad hens senaste google-sökningar var. Ganska rolig fårga egentligen, men skulle man kolla min googlehistorik för tillfället skulle det inte se så bra ut i en jobbintervju. För jisses vad man googlar konstiga saker när man får barn. Och jag googlar allt. Senast sökte jag svar på hur man ska få på skor på en liten som bara sprätar på tårna eller böjer dom. Ofta (som även denna gång) får man inga vettiga svar, men man får åtminstone bekräftelse på att nån annan också har samma problem. 

Annat som man googlat är ju sjukdomsymtom, hur man ska få babyn att sova, äta, skita etc. I viklen ålder babyn "ska" göra det ena och det andra. Ofta hamnar man på nån riktigt usel diskussion på nåt väldigt oseriöst diskussionsforum där man inser att man nog kanske inte har så stora problem egentligen. Vad är era senaste googlingar?

Middagen

Vi hade middagsgäster i lördags, det var ett tag sedan sist! Att göra en middag i ett kök som inte är ens eget och som är lite skralt utrustat var en utmaning, men det blev riktigt bra. Det blev lite blinier med rom och anka till huvudrätt. Amos hade också en lekkamrat och tyckte det var superskoj. 

Kan ni tro att innan klockan nio sov de båda busungarna i varsin säng brevid varandra och vi kunde njuta av middagen i lugn och ro? Lyxigt! 

 

Skriet

Vår son har hittat på en ny grej som är väldigt irriterade, nämligen att testa rösten med ett högt skrik. Det är inte skrik som i jag är ledsen eller det gör ont, utan annars bara skrik. Sådär hej se på mig jag kan skrika väldigt högt. Det här skriket når sådana frekvenser att mina trummhinnor riskerar spränga och grannens kristaller har väl gått i kras för länge sedan. Det verkar inte riktigt finnas något man kan göra än att köpa ett par riktigt bra öronproppar och vänta på att det går över? Nån som har samma erfarenheter eller bra idéer?

Hänt idag

Vi började dagen med en klätterövning. Helt plötsligt har Amos kommit på att han vill uppåt och idag klättrade han upp på badkaret. 

 För att komma undan städerskorna tog jag en två timmar lång solskenspromenad i mina nya skor med Amos sovande i vagnen. Hittade lite "gratis" glass på vägen också, perfekt!

 Vi vandrade runt hela södra Helsingfors. Fortsätter vädret så här så hinner jag ju få fin färg redan innan sommaren! Måste komma ihåg att köpa solkräm.

Streat Helsinki

I ett iskallt väder besökte vi Streat Helsinki idag. Höll på att förfrysa fingrarna av mig, annars var det riktigt trevligt. Man undrar ju lite varför de valde en helg i mars? Det kunde ju ha varit en halv meter snö också, nu var det bara hujsigt kallt.

Av alla små färggranna matbilar valde vi till slut den här halloumiburgaren från en vege-vagn. Riktigt god var den, med morots-ingefärajuice till. Vid det här skedet var jag tyvärr så frusen så jag inte riktigt kunde njuta av maten, nästa gång ska jag klä på mig bättre!

Hemlängtan

Nu börjar jag påriktigt längta hem. Hem till vår egen bostad. Längtar till min egna säng, till ett välutrustat kök där man inte saknar vitlökspress eller elvisp. Hem till en garderob som innehåller det mesta och inte bara det nödvändigaste. Hem till kanske lite renare skärgårdsluft. 

Sängen, som jag saknar sängen!

I Kronohagen

Idag har vi hälsat på i kaffebutiken i Kronohagen. Jag borde införskaffa en stegmätare eller sätta på Sportstrackern under mina promenader, det blir ju lätt att jag promenerar två timmar per dag. Idag gick jag via Tölö till Kronohagen och tillbaka hem via stan, men det känns liksom ingenstans allt är ju så nära. Men jag tror jag samlar på en hel del kilometrar utan att märka det, bra vardagsmotion!

Kusinerna

Mina föräldrar var i stan över helgen och vi passade samtidigt på att träffas hela stora familjen. Amos var i sitt esse när han fick leka lite med de stora kusinerna. I legobyggandet fick han tyvärr inte ännu delta. 

Kusinporträtt

Förutom familjemiddagar har vi också njutit av det fina vädret, ätit hotellfrukost och shoppat lite. En skön helg med andra ord!

En onsdag i mitt liv

Idag har varit en riktigt bra dag. Amos verkar vara frisk från febern och sov hela natten igenom vilket gjorde att jag vaknade pigg som Törnrosa efter hundra år av sömn. Vi firade tillfrisknandet med att gunga lite på gården. 

Senare tog vi en kaffe på stan och shoppade lite frukostingredienser. Det gick ju bra med mitt matplanerande i början av veckan men hade missat köpa bröd och pålägg och sånt. 

En av dom bästa sakerna med vår tillfälliga residens är bastuturen! Varje söndag och onsdag är det bastutur, skilt för kvinnor och män. Och jag som inte ens är en (vinter)bastumänniska ser nu framemot att få gå och bada. Kanske också för att jag får lite egentid, hittills har jag fått ha hela bastun för mig själv varje gång. Medan Samuli och Amos var på rokkimuskari passade jag på att träna och gick sedan i bastun.

Det här att träna har plötsligt blivit så mycket svårare, jag kan ju inte gå och träna när jag vill. Tidigare kunde jag springa på en danstimme när jag hade lust, men nu måste jag alltid kolla med Samuli först. Det är ju inget problem i sig, men det krävs lite mer planering och mindre spontan träning.

Vad ska vi äta ikväll?

Jag är så evigt trött på att springa i butiken för att köpa mat varje dag. Det blir yrt och framförallt dyrt. Att shoppa oplanerat leder dessutom till en massa onödiga köp och säkert mera svinn också när det gäller matrester och produkter som blir gamla i kylskåpet. Som tur finns det hjälp på internet! 

Om man googlar lite så hittas det ju recept och färdiga veckoplaner så det understa ruttnar men t.ex. den här sidan tyckte jag verkade bra. Nu har jag veckoplanerat i två veckor och känner redan hur mycket pengar jag sparat. Framförallt har jag sluppit den där sista-minuten-stressen i butiken med skrikig baby när man lassar i det ena och det andra i shoppingkärran som tillsammans inte ens blir någon vettig rätt.

Det här åt vi igår, Auberginelåda. Lättlagat, vegetariskt och mycket gott. Receptet hittade jag här.

Du behöver:

1 Aubergine

200 g röda linser

1 lök

400 g tomatkross

1 vitlöksklyfta

1 grönsaksbuljongtärning

1 dl matlagningsgrädde

1 dl mjölk

Riven ost

Peppar & Salt

Så här gör du:

Skiva auberginen och salta skivorna. Hacka löken och fräs i olja i kastrull. Tillsätt krossade tomater, hackad vitlök och buljongtärningen. Låt puttra en stund. 

Torka av auberginerna när de "gråtit" färdigt, stek snabbt i olja. 

Blanda grädden, mjölken och peppar i en skål.

Skölj linserna och lägg dem på bottnet av en ugnsform. Rada på aubergineskivorna och häll på tomatsåsen. Häll till sist över mjölk/gräddeblandningen och strö osten på toppen. 

In i ugnen 220 grader ca. 20 minuter. Färdigt!

Solglasögonen

 

Vilken passande dag som solen beslöt sig för att titta fram. Solglasögonen duger fint för att dölja de enorma påsarna under ögonen som är ett resultat av två horribla nätter med febersjukt barn. Just nu känns det som om vi snart testat på hela coctailen av virus och sjukdomar, praktiskt taget ända sen vi flyttade in till stan har Amos haft något. Vad det är den här gången vet jag inte, tre dagars febern eller nåt anant, hoppas det går om snabbt! Lite ny energi fann jag på en parkbänk i solen med en stor take away kaffe.