Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen här om dagen när jag bläddrade igenom senaste (?) numret av Vauvalehti. I tidningen fanns ett reportage om föräldraledigheten och intervjuer med några pappor som stannat hemma. So far so good, men så har de intervjuat mammor om vad de tycker om att papporna stannar hemma.
Antagligen är dessa bara de mest extrema åsikterna, kanske för att provocera? Men så länge det finns mammor som tänker så här så kommer vi ju ingenstans med kämpandet om en mera jämlik fördelning av föräldraledigheten.
Alltså vad är det här?! "Männens nerver håller inte till att vara hemma med barnen hela dagen" eller "Papporna vill inte vara hemma med barnen." "Om pappan är hemma blir inget av hushållsarbetet gjort".
Jag tycker att det är jättesynd att det finns mammor som tänker så här. Tyvärr är det väl också vi mammor som stoppar utvecklingen mot en mera jämlik fördelad föräldrarledighet? Vad tror ni? Med risk för att nån blir jättesur nu så tror jag faktiskt att det för många mammor snarare handlar om valet att inte jobba än just valet att vara hemma med barnen. För det är ju rätt skönt också, att få en paus från 9-17 vardagen.
På tal om pappor som stannar hemma med barn, har jag redan tipsat om Frank? Det är Linns man som är hemma med två(!) barn och skriver om hur vardagen går där hemma. Tummen upp!
På tal om pappor som stannar hemma med barn, har jag redan tipsat om Frank? Det är Linns man som är hemma med två(!) barn och skriver om hur vardagen går där hemma. Tummen upp!
Alltså dessa mammor är ju en skam för hela kvinnosläkten :( molly&seba har helt egna juttun och jag har aldrig lagt mej i hans sätt att vara med henne. De har hitta egna grejor och han är oftast den som blir hemma med henne de få gånger hon är sjuk! Heja för mera män hemma,de kan precis som vi ta hand om barnen helhjärtat. Sen är det ju synd om de kvinnor som hittat oduglingar till män oxå ;)
SvaraRaderaJa det är ju synd om dom mammorna som hittat såna oduglingar ;) Dom sku säkert bara må bra av att var lite mer med barnen.
RaderaAlltså inte är mina nerver heller alltid helt lugna hemma med Hubbe, heh! Hos oss är det bara en fråga om ekonomi och karriärslust, inte vem av oss som är mer lämpad. Tvärtom är jag säker på att Maken skulle leka och vara betydligt mer aktiv med Hubbe än vad jag är. Och hushållsarbete tycker väl ingen att är särskilt roligt?! Suck, alltså. Jag tror nog milt tvång är det enda sättet att ändra på strukturerna och åsikterna. Även om det kommer bli rabalder... 6+6+6 är nog lösningen! Hoppas att de skulle få papporna att kräva att vara hemma.
SvaraRaderaJa milt tvång är nog säkert den enda lösningen, åtminstone till en början. Så skulle man ju hoppas att förändringen skulle komma från papporna själva, att de som du säger själv skulle kräva att få vara hemma.
RaderaVilken hemsk artikel! Hjälp, så bakåtsrävande tankesätt ...
SvaraRaderaDessutom tror jag det ligger nåt i din tanke om att en andel av hemmamammorna främst valt bort jobbet och just därför stannar hemma, men ingen vill kanske medge det? Jag kan på sätt och vis förstå det – samtidigt som jag tycker det är riktigt ruttet i systemet för att det blir så.
Bakåtsträvande indeed! :(
RaderaMin man var hemma med vår förstfödde 1 år och det gick bra! Jag kunde absolut koncentrera mig på jobbet för det gick fint. Yngsta sonen som nu är 1 år 8 mån är riktigt pappas pojke och det är bara pappa som duger att natta honom och lugna ner honom när han vaknar på natten (och vi är båda på jobb nu). Jag tycker att jag hör mer och mer om pappor som stannar hemma med sina barn och tummen upp för det. Men pappor som stannar hemma blir nog hjälteförklarade - varför är det ingen som berömmer mammor som stannar hemma? :)
SvaraRadera