Tisdagshäng

 

Vi hängde lite i mina gamla kvarter ikväll med Emma, närmare bestämt på Linko i bortre Tölö (beror på lite hur man definierar gamla kvarter, men gamla stadsdel åtminstone). Det var lite som att sitta i någons vardagsrum, sådär smått och mysigt. God pizza hade dom också. Varje gång jag rör mig i Tölö märker jag hur jag saknar den stadsdelen, nån dag ska jag nog flytta tillbaka.

De två bästa babyprylarna

De två absolut bästa babyprylar för oss de första månaderna var sittern och den mjuka bärkassen. Eftersom Amos hade lite orolig mage så var ett bra sätt att lugna ner honom en stund att gunga. Gunga sittern eller gunga i kassen. Vi hade sendrag i vristerna efter att ha suttit och trampat fart åt sittern och sneda ryggar efter att ha stått o vaggat kassen. Jag spenderade ofta flera timmar per dag åt att stå och gunga honom i bärkassen (tittade igenom en hel del gamla Friends-avsnitt på samma gång). Men det var det värt! Så här i efterhand tänkt så kanske det t.o.m. skulle ha lönat sig att investera i någon slags vagga, men så här gick det också bra.

Ungefär på hälten av alla bilder på Amos från de första månaderna sitter han i sittern

I den mjuka bärkassen trivs han fortfarande

Bärkassen har också varit guld värd eftersom vi bor i hus utan hiss, jag har burit upp och ner på bärkassen och haft själva vagnen i cykelförrådet. Nu börjar han dock växa ur den så jag får fundera på hur vi ska göra nu. Är han vaken så är det ju lätt att bära upp honom men om han sover så får jag väl kanske fortsätta promenera tills han vaknar, hehe.

Fem månader

Här om dagen blev Amos fem månader. Måtten nu är 6,8 kg och 65 cm stor. Inte undra på att 62:ans kläder började spänna lite redan. Så fort det går!

Små smakportioner får han nu men annars lever han gott på bara bröstmjölk fortfarande. Han är för det mesta nöjd och belåten, skrattar ljudligt när man härjar med honom. Det bästa är att dra pappa i håret. Han vänder sig på sidan men kommer inte runt ännu. Att ligga på mage gillar han fortfarande inte. Alla leksaker åker genast in i munnen och så ska det tuggas och sugas på allting. Nytt är också att han upptäckt sina fötter och vill ligga och hålla i dem mest hela tiden.

Han sover tre eller fyra tupplurer om dagen, nu har den sista tuppluren börjat falla bort. Vi äter ganska regelbundet, frukost halv nio-tiden, lunch tolv-tiden, mellanmål runt tre och middag vid sex. Klockan ca. åtta är det kvällsmål och så blir det läggdags. En "normal" natt äter han två gånger, ca. två-tiden och runt fem. Nästa utmaning blir väl att börja öka på smakportionerna och kanske ta in nån till måltid, det ska vi diskutera med rådgivningstanten om nästa vecka.

Om att komma hem

Nu har vi varit borta i tre veckor och jag kan inte precis säga att jag skulle sakna Finland. Vi har följt med väderleken där och sett bilder på snö (!), så jag tror vi har haft det rätt så behagligt här. Men man kan ju inte vara borta allt för länge, Samuli måste tillbaka till jobbet (han har nog jobbat härifrån också), och jag ser framemot att få träffa lite vänner igen. Amos börjag nog också bli lite uttråkad på att se bara oss tror jag.

Jag får börja ställa in mig på mysiga höstkvällar med tända ljus istället. Det krävs väl nån slags överlevnadsstrategi för att klara av mörkret. Instagram flödar över med bilder på färggranna löv och doftljus. Nog ska man väl överleva den här hösten också. Men november bävar jag för, oj låt den gå snabbt. I december är det ju nästan jul och så blir det nytt år med skidsäsong och så är våren snart här och dagarna blir längre igen. Tänka positivt!

Jag frågade Samuli vad vi skall göra för att fögylla vår höst, vi skall ordna nonchalanta middagar sade han, så välkomna till oss på en nonchalant höstmiddag ifall ni har lust!  

Jackan

Amos har fått en ny vinterjacka. Nu är det ju min första vinter med barn, så jag kan ju inte veta hur man ska klä dem. Därför är det helt okej att köpa en jacka som är mera snygg än praktisk tycker jag. Butikerna här i södra Spanien är föresten fulla med dunjackor och pälsar, lite överdrivet kan man ju tycka. Man kan dessutom se folk gå omkring i dunvästar redan. Igår hade vi 28 grader. 

Skitprat och lägesrapport

Det har blivit mycket skitprat här, bokstavligen. Den utgående balansen är konstant men den kunde delas upp jämnare mellan männen. Vi gick till doktorn med Amos också, p.g.a. magen, ingenting farligt och det är bättre nu. Vi har minsann dragit nytta av reseförsäkringen den här resan. Samuli går fortfarande på sparlåga men vi har ändå lyckats ta oss på korta utfärder de senaste dagarna. 

 

Lunch på Beachbar

Gatuhörn i San Pedro

Amos på restaurang

Saltbakad fisk på Chinales

Fina rosor i trädgården

Jag är tydligen för lat för att släpa med mig den riktiga kameran utanför hemmet och min telefonkameralins verkar vara insmetad i solkräm så det blir lite småsuddiga bilder. Här hemma går jag omkring och fotar blommor i trädgården istället.

Sömnlösa nätter och sjukhusbesök

Så gick det så tokigt att Samuli fick något virus och varit sängliggande i två dagar. Idag besökte han sjukhuset, fick dropp och någon medicin, tyvärr talade doktorn inte engelska så vi vet inte riktigt vad det var. Amos har svarat med att sova riktigt dåligt, vaknar fem gånger per natt och inget annat hjälper än amning. Hoppas det är en fas som går över. 

När jag tänker efter så har vi sovit sämre nu i snart en månad, men när han tidigare lugnade ner sig med tutten (nappen) så hjälper det inte längre utan han blir helt hysterisk och lugnar inte ner sig mera. Det frekventa ammandet om nätterna leder till att jag går omkring som en zombie på dagen. 

Allt det här ledde till att vi tyvärr gick miste om de sista dagarna med våra vänner här, men vi har ännu en vecka kvar på tremanhand, nu ska vi se till att bli friska och ta långa siestor.

Vad vi pysslat med

Vi har det skönt och bra här borta, har inte gjort så mycket mer än nödvändigt. Det har varit lite mulet här de senaste dagarna, men det har inte stört oss nämnvärt. Det är nästan skönare att inte behöva oroa sig om ifall vår rödhårige son blir bränd av solen. Vi sitter i skuggan på terrassen och chillar.

Här tar Amos en tupplur i skuggan på stranden. Han har varit en mycket chill semesterbaby och hängt med oss på restaurang, grillfest, till rangen, på stranden och nån shoppingtur. Han trivs som tur i den nya vagnen, ligger där och jollrar. 

 Att dra pappa i håret är extra skoj just nu. 

Här är en gullig spansk familj som spelar Yazi på stranden.

Lunch på stranden kan se ut t.ex. så här. Vi har ätit fisk och skaldjur så det snart kommer ut räkor ur öronen på oss. Men det är ju så gott här! Vi njuter verkligen av matlagningen här, frukterna smakar som frukt ska, fisken är färsk och allt är så mycket billigare än hemma.

Igår var vi bjudna på grillfest till ett par vänner som semestrar här i närheten, vi blev bjudna på fisk, bläckfisk och räkor bland annat.

Första smakerna

I förrgår var det dags för Amos första smakportioner. Vi började med potatis, det var inte så där jättepop. Han verkade mest förvånad, och lite förundrad över vad man skulle göra med purén, snurrade potisen i munnen och spottade ut den. Har ni förslag på vad vi skall testa näst? Batat, morot eller nåt annat?

Här är man ännu ivrig på att få i sig lite mat. 

Här har man kommit på att potatis nu inte var så jätte gott. 

Kan jag inte få en biff istället?

Flygresan med lillen

Ja nu är vi framme i solen och resan hit gick över alla förväntningar! Allt som allt var vi på resande fot ca. nio timmar vilket nog är länge med en så liten prick. Vi åkte hemifrån halv sex på kvällen och var framme ca. halv tre på natten finsk tid. 

På flygfältet i Helsnigfors ska det finnas en speciell incheckning för barnfamiljer men den var stängd nu i.o.m. att det inte var rusningstid. Till den vanliga incheckningen var det hujsigt lång kö så jag tågade till businessdisken och flirtade lite med den buttre herren där, det funkade och vi behövde inte köa. 

Förväntansfulla killar på flygfältet

Både i Finnairs kuncervice och på incheckningen på fältet sade dom att det finns en babybasket på flyget som kan riggas upp på första raden där vi hade platser. Som tur sade ändå någon inre röst i mig att ta med vår mjuka bärkasse i handbagage för det visade sig sedan att det inte fanns några som helst babybasketar i hela flyget. Bärkassen är egentligen för stor för handbagage, men jag frågade inget utan bara tog med den, ingen protesterade heller.

Efter starten ammade vi och lade honom sedan genast i kassen och gungade lite så han somnade. Där sov han sedan sött vid våra fötter tills vi landade i Malaga fem timmar senare (vi fick snurra lite extra i luften ovanför Malaga pga hare(!) på landningsbanan). Det gick bra att ha bärkassen vid fötterna på första raden men på de övriga platserna skulle den inte ha rymmats.

Baby sover

När vi landade ammade vi igen, plockade upp vårt bagage och sökte reda på chauffören som skulle ta oss vidare. Amos somnade igen genast i bilstolen och sov sött den ca. 45 minuter långa bilturen. Natten blev ju lite hackig och sömn blev det inte mycket av för oss vuxna, men som tur fick vi sova till klockan nio på morgonen så vi fick åtminstone ta igen lite av sömnskulden. 

Under hela resan grät vår son i ca. tio minuter allt som allt, det var när han var lite övertrött på flyget och hade svårt att somna. För övrigt skrattade han mest och flirtade med alla runtom. Perfekt resebaby! 

Helgens tre bästa

Små saker som kan göra en så glad, t.ex.

- På fredag var det en karl som öppnade dörren för mig när jag skulle in med vagnen på Stockmann, det händer inte allt för ofta kan jag tala om. Stockmann är föresten stans svåraste varuhus att ta sig in i med vagn. Tunga dörrar som är omöjliga att få upp själv.
(Och vet ni vad som ofta händer då man står där och puffar upp dörren med ena handen, stöder dörren med rumpan och försöker fösa in vagnen med den andra? Jo, så kommer folk och liksom smiter in där emellan, utan att hjälpa till! )

- På lördag när vi skulle hem med bussen var det en kvinna som erbjöd sig hjälpa mig med vagnen upp i bussen. Det händer också så sällan så man blir helt varm i hjärtat när det sker.

- I natt fick jag sova i hela fem timmar i sträck!! Det har inte skett sen den åttonde maj. Känner mig som en duracellkanin på speed, så utvilad är jag.

Hotellnatten

Hälsningar från ett hotell i stan, vi flydde fältet med Amos då mannen skulle ordna kräftis åt sina vänner. Egentligen blev vi väl utkickade och hade ingenstans att ta vägen, men det här var inte så tokigt.

En säng åt mig, en åt babyn.

När babyn somnat låg jag i badkaret där till vänster och kollade på Vain Elämää. I mitt nästa hem ska jag ha ett badkar!

Sen tassade jag omkring i dom här och en badrock. Det enda negativa nu är att jag glömt tandkrämen hemma, undrar om room servicen fixar det? 

Lattemamma

Vad har vi gjort idag då? Shoppat på Stockmann och flanerat på Esplanaden med en latte i handen. Härligt septemberväder fortfarande! 

Om tre dagar åker vi iväg på semester och ni får gärna ge tips om hur man ska flyga med en fyramånaders baby. Vad ska vi tänka på, hur ska vi packa, vad ska in i flyget och vad kan vi packa i bagaget? Resevagnen och bilstolen packar vi ner, men jag funderar på att ta in den mjuka bärkassen ifall man får så att Amos kunde sova i den. Vi har platser på första raden men tanten i kundinfon visste inte ifall det finns en "babysäng" på flyget (Finnair). Manducan kommer också med för förflyttningar på flygfältet.

Håret

En del dom frågar och somliga undrar... Var kommer det röda håret ifrån?! 

På denna bild syns det ganska tydligt vem som är skyldig. Rött pigment har jag alltid haft i håret, fastän jag alltid färgar det, ibland blondare och ibland mörkare.

Helgen

Vilken skön helg det varit! Vi har njutit av sol, långa promenader, god mat och varandras sällskap. Nu väntar en vecka med mycket program och sen bär det av på semester.

Här pågår projekt "vänja pojken vid Manducan". Ifall han är vaken så blir han lite uttråkad av att ligga i vagnen, i Manducan kan han följa med vad som händer runtom vilket han verkar digga.

Idag åkte vi på roadtrip till Vanda för att kolla in kusinens fotbollsturnering, se hur söta dom här knattarna är! Ibland vet man inte riktigt åt vilket håll bollen skall sparkas, men det är inte så viktigt ännu. Viktigast är att vinna, haha.

Del två

Igår var det dags för del två av min födelsedagspresent! Den gick ut på en middag på stan med Emma. Vi testade den nya peruanska restaurangen Pastor på Skillnaden (gamla Cuba). Vi diggade båda stället, fräsht och snyggt. Maten var också god, vi delade på en massa små rätter istället för att ta för + huvudrätt. Håller dock med Jonas om att cevichen (med lax och räkor) inte hade sett en ceviche, men gott var det ändå. Blir ju sällan fel med mycket lime, koriander och chili. 

En efterrättsdrink tog vi på en "lönnkrog" någonstans mellan senatstorget och salutorget. Skojigt koncept med 20-talstema. Hemlig ingång och hemliga drinkar, ut fick du gå bakvägen för att inte bli upptäckt.

Några suddiga mobilbilder på det:

4 månader

I måndags blev Amos fyra månader gammal. 62 cm lång och 6,4 kg var de strategiska måtten vid dagens rådgivning. Han har börjat greppa tag om saker, biter gärna på allt han får i handen och har några gånger vänt sig från mage till rygg.

Spegelbilden är alltid skoj!

 

Just när jag skrev om hur bra han sover om nätterna så har han nu vid fyra månader fått fnatt och vaknar mest hela tiden och vill ha tutten eller mat. Så jag går omkring i en dvala för tillfället och hoppas det är temporärt. Förutom nätterna har vi det skoj tillsammans. Jag försöker ha ett program om dagen, t.ex. lunch- eller kaffedejter, utflykter till stan eller besök hos vänner. Någon babyrytmik eller babysim har vi inte börjat med ännu, mera om det en annan gång.

Comeback

Just hade jag plockat fram höstjackor och skor, mössor och vantar och så gör sommaren comeback, vad skönt! Vi passade på att njuta av sensommarvärmen igår på Blue Peters terrass.

Och det ser ju ganska bra ut för resten av veckan också!

Testar nya vagnen

I fredags tog vi ut resevagnen på en provtur, hittills har vi bara kört omkring här hemma och sovit tupplurer i den på balkongen. Jag var lite rädd för att lillen inte skulle tycka om att vara fastspänd, men det gick riktigt bra. Han låg snällt och iaktog omgivningen med stora ögon. Han verkade inte heller ha något emot att vara vänd "åt andra hållet". Roligare att se framåt än att måsta se på oss hela tiden antar jag.

 

 Maclaren in action

 

Eget rum

Igår natt fick Amos sova i eget rum för första gången. Krubban han sovit i hittills börjar knarra lite för mycket när han bökar på och det väcker både honom och oss. Det här är en typisk sak som jag tror man lätt ändrar åsikt om när man får barn. Om jag kanske innan Amos kom hade tänkt att han nog ganska snabbt får flytta till ett eget rum, så känns det nu mera som om han kanske får sova inne hos oss tills han är 18 år, åtminstone. 

Nåja, natten gick nu inte helt perfekt. För det första så låg vi nog båda vakna med öronen på helspänn, rädda för att inte höra när han börjar gråta. För det andra så är det ju mycket längre väg till det andra rummet så det blir mycket jobbigare att gå och lugna ner honom. Man hinner ju vakna till på vägen och så blir det svårt att få sömn igen. Han har börjat vakna mer ofta nu också, viftar och har sig och ofta lugnar han inte ner sig om han inte får amma. Nu känns det som om det är lite enklare att stiga upp och sätta tutten i mun om han sover bredvid mig än i rummet bredvid, speciellt när det sker varannan timme. Hur har ni gjort? När har babyn flyttat?