Nu har vi varit borta i tre veckor och jag kan inte precis säga att jag skulle sakna Finland. Vi har följt med väderleken där och sett bilder på snö (!), så jag tror vi har haft det rätt så behagligt här. Men man kan ju inte vara borta allt för länge, Samuli måste tillbaka till jobbet (han har nog jobbat härifrån också), och jag ser framemot att få träffa lite vänner igen. Amos börjag nog också bli lite uttråkad på att se bara oss tror jag.
Jag får börja ställa in mig på mysiga höstkvällar med tända ljus istället. Det krävs väl nån slags överlevnadsstrategi för att klara av mörkret. Instagram flödar över med bilder på färggranna löv och doftljus. Nog ska man väl överleva den här hösten också. Men november bävar jag för, oj låt den gå snabbt. I december är det ju nästan jul och så blir det nytt år med skidsäsong och så är våren snart här och dagarna blir längre igen. Tänka positivt!
Jag frågade Samuli vad vi skall göra för att fögylla vår höst, vi skall ordna nonchalanta middagar sade han, så välkomna till oss på en nonchalant höstmiddag ifall ni har lust!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar