10 år

Hej hå vad åren går, idag är det nämligen tio år sedan vi träffades! Det var en valborg då vi inte firade valborg. Det var en sammansättning av udda människor som åt sparris och pasta carbonara tillsammans. Det var en första maj då vi åt brunch på Skatudden och hade efterfest på Jägaregatan. Det var på den tiden man (vi) ännu dansade på fester.

Idag ska vi skåla på fest i Esbo, imorgon blir det brunch i stan och sedan åker Samuli iväg på killresa. Så nu blir det min tur att försöka klara en helg ensam med lillen, hläjp!

Tung helg

Slutet av veckan och helgen har varit de tyngsta dagarna på mannaminne, ja jag vet inte om jag nånsin haft så jobbiga dagar. Vi har varit drabbade av nåt väldigt aggressivt och långvarigt magvirus alla tre, PÅ SAMMA GÅNG! Hur är det tänkt att man ska klara av att sköta om en baby som kräver ständig uppmärksamhet samtidigt som man spyr? Och babyn spyr, och mannen detsamma. Voi suck säger jag! 

Det värsta med det här var ju att vi missade både min brors födismiddag på fredag och vår guddotters dop på lördag. Efter vad som känts som världens längsta veckoslut tror jag att vi börjar se ljuset nu. Snart 24 h spyfritt och vi lär ska överleva detta virus.

Hemma igen

Nu är jag tillbaka från en skööön semester! Jag hade inte räknat med att få skida mer pga så sent på säsongen, men på lördag hann vi ta några svängar med Johanna. Vädret var inte helt toppen men solen kikade fram nu och då.

Passligt till after-skin blev himlen blå och chardonnayn smakade fint. God mat är en självklarhet hos familjen H-D och det känns som om vi gått från matbord till matbord, jag har nästan förätit mig på croissanter, skinkor och ostar. Förutom skidåkning och god mat hann vi också med lite shopping och en massage på spa. Ett perfekt veckoslut helt enkelt! 

Mina killar hade klarat sig finfint, och det var nog skoj att komma hem igen till den här lilla typen som jag saknat.

Att åka bort

Jag skall åka på semester imorgon, ensam!! Eller jag åker iväg själv men hälsar på vänner i Chamonix. Samuli och Amos blir kvar hemma. Det blir första gången som jag är ifrån Amos så länge. Tidigare har jag sovit ifrån honom en endaste natt, nu blir det tre hela dygn! Jag är inte alls orolig över att killarna inte skulle klara sig här hemma, jag tycker det är super att de får lite tumistid. Mera orolig är jag ifall jag klarar mig? När har ni varit ifrån era babyn första gången och hur länge då?

De här två klarar sig fint, men jag då?

Pappor och barn

Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen här om dagen när jag bläddrade igenom senaste (?) numret av Vauvalehti. I tidningen fanns ett reportage om föräldraledigheten och intervjuer med några pappor som stannat hemma. So far so good, men så har de intervjuat mammor om vad de tycker om att papporna stannar hemma. 

Antagligen är dessa bara de mest extrema åsikterna, kanske för att provocera? Men så länge det finns mammor som tänker så här så kommer vi ju ingenstans med kämpandet om en mera jämlik fördelning av föräldraledigheten.

Alltså vad är det här?! "Männens nerver håller inte till att vara hemma med barnen hela dagen" eller "Papporna vill inte vara hemma med barnen." "Om pappan är hemma blir inget av hushållsarbetet gjort".  

Jag tycker att det är jättesynd att det finns mammor som tänker så här. Tyvärr är det väl också vi mammor som stoppar utvecklingen mot en mera jämlik fördelad föräldrarledighet? Vad tror ni? Med risk för att nån blir jättesur nu så tror jag faktiskt att det för många mammor snarare handlar om valet att inte jobba än just valet att vara hemma med barnen. För det är ju rätt skönt också, att få en paus från 9-17 vardagen.

På tal om pappor som stannar hemma med barn, har jag redan tipsat om Frank? Det är Linns man som är hemma med två(!) barn och skriver om hur vardagen går där hemma. Tummen upp!

Favoritsyssla

Filurens favoritsyssla just nu är att "organisera" kläder. Jätteskojigt då jag viker in kläderna och han drar ut dem igen. Och så börjar vi på nytt, vika - riva ut. 

Han har börjat dra sig upp och stå nu också, denna elvamånaderskille. Står där och svajar och skrattar så han tjuter tills han glömmer att han måste hålla i sig, släpper taget, trillar omkull och slår huvudet i golvet. Jaja, så ska det väl vara, lite smällar måst man få?

Så där för övrigt tycker jag det är lite svårt att hitta på lekar med Amos, han är inte jättebra på att sysselsätta sig själv utan blir bara uttråkad och olycklig. Om vi har en dag utan program och bara är hemma kan tiden bli jäääätte lång då dagen går ut på att Amos kryper till ställen han inte får krypa till (kontakter och sladdar är pop) och jag följer efter och lyfter bort honom. Har ni tips på vad man kan göra med en 11-månader gammal prick? Han har inte riktigt tålamod till att läsa böcker, om jag försöker sjunga ur vår musikbok vill han bara äta den.

Pallas

Ett stenkast från Ylläs och Levi ligger denna lilla pärla, Pallas. Vi var ofta här på sportloven när jag var yngre och nu när mina förldrar skulle hit upp igen började jag fundera på ifall vi kunde åka med, vår lilla familj. 

Beundrar utsikten

Så här glad kan man bli, typ ensam i backen!

En chill baby som trivs i fjällen

Pallas ligger mitt i en nationalpark. Det finns två hissar och några pistade backar, that's it. Hundratals kilometer av skidspår förstås. Ett hotell, mitt i ingenting, ingenting mer. Inga butiker, stugor, restauranger eller barer. Och det är just det som gör det så unikt, när du kommer dit är det som om tiden står still. Ifall ni ska besöka Lappland och vill se vacker natur och bara stanna upp, åk dit! Finns det tillräckligt med snö kan man åka nästan över hela fjället, fina offpistmöjligheter m.a.o. Hör du till de som inte gillar hissar utan gärna trampar upp längs orörda backar är dessa fjäll perfekta. 

Hotellet är tyvärr lite gammalmodigt, charmigt kanske någon skulle kalla det, schabbigt kan man också se det som ifall man är småpetig. Hur som helst är det förlåtet pga det unika läget och de vackra vyerna.

Vi hyrde en pulka åt Amos och det var kanske världens bästa grej! Han sov gärna sina dagssömnar i den medan någon åkte ut i spåret. Här på bilden ser ni Samuli medan allt ännu var frid och fröjd, några kilometer senare slängde han skidorna och svor på att aldrig åka igen.

Liten packning blir det ju nog med tre pers, vagn, monor, skidkläder etc. Nu är vi i alla fall lyckligt hemma! Vår lille prins sov hela flygresan och skrek hela bilresan från flygfältet, vilken tur att det var den vägen!

Lappland

Orsaken till bloggtystnaden är denna:

Vi har åkt upp på påsksemester till Lappland, närmare bestämt Pallas. 

Amos har fått åka pulka och vi har njutit i backen. Mina föräldrar är också här och har varit snälla och tagit med Amos ut i skidspåret medan vi svängt i backarna.

Orörda pister, inga hissköer och fint väder! 

Påsken

Vi har inte ett endaste påskpynt här hemma för tillfället. Jag skyllde först på att alla våra påskpynt finns i drumsölägenheten i någon låda men konstaterade nog att det kanppast finns något påskpynt där heller. Så fick jag dåligt samvete, vår sons första påsk och den bara går förbi utan påskfiilis? Inte en endaste gul liten kyckling som påminner om att Jesus dog på korset och påskharen kom med chokoägg åt alla lärjungar. Hur ska det gå då? En massa påskgräsfrön har jag nog här hemma (valkampanjsmaterial) men jag har varit för lat för att så det (ingen mylla!). Hoppas påskharen hittar hit med några ägg ändå.

Mammas pynt förra året