Tio månader

Vår solstråle här har nu blivit tio månader gammal. Snart får vi ju börja planera ettårskalas! Det börjar kännas som om baby-tiden är förbi och han blir mer och mer ett litet barn. En liten person. En liten typ som gapflabbar när man skojar med honom men vars humör kan växla om på en sekund. En liten typ som aktivt tar sig framåt ålande och nu sitter för sig själv. Han har börjat dra sig upp i knäsittande och tycker om att stå bara man håller i honom.

Han äter nu alltmer "vanlig" mat och tycker om att äta små bitar själv med fingrarna, som t.ex. morot, broccoli, melon eller gurka. Vi slutade amma där efter nio månader, det gick rätt så naturligt av sig själv. Vi hade trappat ner rejält redan efter julen och nu när han var sjuk så blev han för otålig för att amma så det fick vara slut. Lite vemodigt tyckte jag men å andra sidan känns det skönt.

Vi lägger honom vid halv nio och så sover han till cirka sju, oftast utan några uppvak. Nu i vår tillfälliga lägenhet sover vi alla i samma rum igen så jag tror vi kanske väcker varandra lite i misstag. Åtminstone sover jag sämre när jag vaknar av alla småljud som han för. På dagen sover han nu oftast två tupplurer.

Han leker gärna med sin traktor och en grön dinosaurie, att krypa efter en boll håller honom också underhållen en stund. Otålig är han som sin mor och orkar inte koncentrera sig länge på en sak. Han njuter av att få uppmärksamhet och tycker om att ha många människor runtom sig. Sådan är han, vårt tiomånaderstroll.