Klumpig

Jag börjar känna mig lite klumpig nu. Magen växer fort, nästan så det känns, spänner i huden och så. Men det här med att ha en så här stor mage förbryllar mig fortfarande lite. Jag är klumpig och går in i saker, missbedömer avstånd och mellanrum som jag tror jag fortfarande kan ta mig igenom. Ställer mig för nära köksbänken och krockar med folk. Att knyta skorna börjar också vara tungt. Nu förstår jag varför feta människor pustar så mycket, det är ju sjukt jobbigt att böja sig ner när man har en stor mage i vägen! För att inte tala om att raka benen, hur skall man göra där?

Vecka 25

Värst är kanske ändå saknaden av magmuskler. Nu märker man hur viktiga dom är i det vanliga livet. Magmusklerna glider ju liksom till sidan när magen växer så dom är inte så användningsbara mera. Att komma upp ur sängen och soffan kräver helt nya konster och trix. Det går inte mera att bara sätta sig rakt upp, man måste krångla sig upp via sidoläge. Och det här med att vara tvungen att sakta på min promenadfart för att undvika sammandragningar, det är nästan värst (psykiskt). 

Nu är det ju inte så att jag skulle må dåligt eller ha några värre krämpor, jag mår fortfarande super och bättre än jag föväntade mig (förutom magbobban som slog till just). Att man inte är så smidig mera när snart två tredjedelar av graviditeten har gått hör väl till saken.