Ätande och mående

Dom första frågorna jag får när jag berättar om graviditeten är ofta hur jag mått och ifall jag fått några cravings. Jag har mått relativt bra hela första trimestern, dom första veckorna tränade jag ännu flera gånger i veckan men någonstans runt vecka 9 började jag må lite illa. Inget hemskt illamående med spyor eller så, men lite som om man skulle vara konstant bakfull. Det som hjälpte var att äta, helst hela tiden. Men problemet var att jag inte var sugen på någon mat. Trött var jag också i början och sov gärna tupplurer efter jobbet, nu känner jag mig stundvis lite piggare igen. 

När det gäller cravings så kan jag inte påstå att jag fått några. Jag äter gärna vattenmelon och gurka, men det gjorde jag också innan jag blev gravid. Det som dock hänt är att en massa mat blivit motbjudande. Avokado, som jag ätit varje morgon, klarar jag överhuvudtaget inte av (avokadopasta gick dock), inte rödlök heller. Choklad är jag inte alls sugen på, inget sött överlag. Helst skall det vara salt. Rostat bröd med gurka! Men äter jag mycket kolhydrater som pasta och potatis börjar jag må riktigt konstigt på kvällen. Svår ekvation det här med vad jag skall äta och inte äta. Helst skulle jag ju äta vattemelon konstant, men det lär inte ska vara så hälsosamt.

Vin har jag inte alls varit sugen på, det är mera tanken på ett glas rödvin/champagne som har varit lockande än själva vinet. Det som jag dock saknar är alla ostar som jag inte får äta! När den här graviditeten är över skall jag sleva i mig getost med sked! Och rom, och brieost...mmm.