Vi kom till en punkt då vi inte stod ut mera. Sömnlösa nätter, påsar under ögonen och dåligt morgonhumör. Så har det varit nu sedan september. I början trodde vi att det var ett övergående fenomen, men nu lever vi i januari och vi lider fortfarande.
Därför har vi idag flyttat in sängen i arbetsrummet.
Orsak? Grannens unge som skriker i ett, nätterna långa. Ni må tycka att vi är löjliga, men vi har nu vaknat till hysteriskt skrik i fem månader. Tre gånger om natten och i ungefär 1-1,5 timmar håller det på per gång. Det låter faktiskt som om ljudet kommer precis bakom våra huvuden, vad som skiljer oss åt är dock en vägg som verkar vara tunn som en kartong.
Så, baby-vi, 1-0. Men vi hoppas på lite mera sömn nu. Och jo jag vet, antagligen är det mera synd om föräldrarna än om oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar