På Peppes bokträff förra lördagen blev det tal om recensioner och feedback, att ge och få beröm för sitt arbete. Jag kunde inte riktigt lämna det här, så ni får ta del av mina tankar.
Feedback på jobbet är oerhört viktigt. Själv tar jag gärna emot konstruktiv feedback och så klart blir man en gladare och mer motiverad människa av positiv sådan. Konstruktiv feedback kan hjälpa att utveckla sina svaga områden och positiv feedback ger en bekräftelse om att man gjort något bra.
Jag har erfarenhet av att ha fått riktigt dålig feedback. Inte konstruktiv på något sätt, utan helt enkelt rakt på sak, enligt mig omotiverad, usel kritik. Det var inte trevligt på något sätt kan jag säga. Jag hade varit ca. två månader på arbetslplatsen och jag förväntades i det skedet vara lika duktig som de som varit där längre. Kanske jag var lite osäker och långsam i inlärningen? Men den konfrontationen jag fick uppmuntrade mig faktiskt inte till att bättra mig. Det ledde främst till att jag själv uppfattade mig som en sämre arbetare och sänkte ner mitt självförtroende till lägsta botten.
Värst är väl kanske ändå om man inte får höra någonting. Nada. Man vet inte om man klarat sig bra eller dåligt. Är dom nöjda med mig eller ej? Inga nyheter är goda nyheter sägs det väl. Jag hade en gång en chef, som kom från ett land vars invånare är kända för att bära basker och äta batonger, som inte förstod varför hon skulle berömma oss för något vi förväntas göra. Det är utgångsläget liksom. Sköt ditt jobb bra, jag meddelar nog sen då det skiter på sig. Jag tror det här är alltför vanligt på arbetsplatser i dag. Alla som har gått någonslags ledarskapskurs eller ens läst baksidan av en bok i ämnet borde väl vara medvetna om att positiv feedback ger dig mer motiverade arbetstagare? Det är dessutom inte så svårt att lista ut själv.
Det där om att ge feedback, om man gör det eller inte, är så olika beroende på vem och vad man jobbar med. När jag började jobba här var det ganska turbulent och cheferna byttes ut i snabb takt. Jag tror jag var innne på sex stycken på två år, fem olika nationaliteter. Eftersom företaget har ett mycket invecklat feedbacksystem så kändes det i något skede som om man sprang och blev utvärderad stup i kvarten. Det är heller inte roligt. Systemen är stela och känns riktigt påtvingade, men utan dem är det säkert många som skulle bli utan feedback helt och hållet.
Själv röstar jag på spontan feedback. Beröm dina kollegor, dina anställda och din chef (!) när dom minst anar det. Konstruktiv feedback kan tas upp som förbättringsförslag istället för klagomål.
Vad tycker ni?
När det blir för lös gemenskap och alla kurar ihop sig till små bollar finns det inget naturligt sätt att öppna sig och ge positiv feedback. Spontant alltså. Påtvingad positiv feedback tycker jag att är ännu värre, som på vårt jobb där de funderar på något "system" där vi kan ge feedback åt varandra, typ morgonmeeting och alla i tur och ordning - usch fy!
SvaraRaderaJag tror nog att människor spontant ger positiv feedback åt varandra om stämningen är bra och gemenskapen någorlunda sammanhängande och stark. Men för att kunna få sådan stämning på jobbet och sådan gemenskap borde man ha tid för att se och höra varandra.
Har idag snackat mycket sånthär i utvecklingssamtalet. Intressant men ganska tungt.
Det där med system för feedback är nog riktigt uselt jo, men tänk att man måste ta till det eftersom det inte kommer naturligt!
SvaraRaderaDet är ju nog jätte mycket fast på personerna omkring dig, vissa är bra på spontan feedback, men av någon anledning tycks speciellt finnar vara riktigt dålig på detta.
Det blir ju också lätt en ond cirkel, om stämmningen är dålig blir det bara klag klag klag, men har man en bättre stämmning är det helt naturligt lättare för positiva tankar.
Jag håller också på spontan feedback! men de flesta behöver en spark i rumpan för att säga det, nåt fel i det här landets kultur tyvärr. Men jag har också märkt att om man tar som vana att säga högt allt positivt man tänker så smittar det nog av sej till andra, i viss mån iallafall.
SvaraRadera