We used to rule the world

En gång i tiden var det det här galna gänget som styrde och ställde på en viss studentkår i staden.

I helgen hade vi en reunion i Geneve, sju stycken av tio hade möjlighet att komma, en fullt beslutsförd styrelse med andra ord! Håller på att gå igenom bilder som bäst, snart skall jag berätta mera om vad vi pysslade med, typ festa upp kåravgifter och annat sånt som studentkårsstyrelser brukar göra.

Bonjour!

Hälsningar från Geneve! Jag anlände igår kväll och det gick så lyckligt att jag råkade springa på S på flygfältet efter landning. Vi talade i telefon med varandra och plötsligt kommer han ner för rulltrapporna just när jag skall svänga av för att söka upp min kappsäck. Ett hastigt hej-var är bilen parkerad-finns det mat i kylskåpet-trevlig resa-vi ses på söndag-hejdå.

Idag har jag flanerat runt i staden och myst. Gått omkring som en turist med kameran i högsta hugg, köpt med mig en take away kaffe och njutit av utsikten över sjön. Lunchat med J emellan och gått lite i butiker. Ikväll anländer resten av gänget och sen blir det full fart ända till söndagen.

Ursäkter

Vad jag BORDE göra nu är packa. Vad jag egentligen gör år typ allt annat jag kan komma på. Dammsuger, syr knappar som lossnat från förra årets vinterjacka, radar mina tröjor i klädskåpet, tittar på gossip girl och så vidare... (bloggar gör jag ju tydligen också) Jag ignorerar flitigt resväskan som står mitt på golvet och tycks glo på mig.

Imorgon kommer alltså S hem, han kommer faktiskt hem med samma plan som jag flyger bort med. Om vi har tur så kan vi vinka åt varandra genom glaset på Geneves flygfält. För jag skall spendera helgen med ett gäng fina människor i staden bakom bergen.

Jag klarar mig

S har varit bortrest sedan fredagen och jag får därmed försöka klara mig själv här hemma. Han var lite orolig över att jag inte kommer att äta något då han är borta (det har hänt), men jag klarar mig utmärkt. Jag har bunkrat upp!

Kantarellsoppan innehåller 3 % kantareller, och bara två E-ämnen, mums jättegott! Eller så inte...

Första intrycket

Första dagen på nya kontoret idag, jag vet inte vad jag skall säga... Tänk er fabriksaktig, 80-tals inspirerad sjukhusmiljö. Stort och sterilt, men inte på ett bra sätt. Arbetsvägen gick dock snabbare än vad jag tänkt mig, och vädret var fint. Så jag körde med leendeterapin, och det fungerade helt okej.

Och det är ju bara så vackert där ute.

Partypingla with a skill att mingla

Igår sprang jag som värsta partypinglan från fest till fest mest hela dagen. Det var förlovningskaffe, inflyttningsfest och (helt oplanerat) en öppningsfest till någon bar.

Nu råkade jag ju glömma kameran efter mig redan på första festen, så det blev inte mera bilder. Så där fint såg buffébordet i alla fall ut på första kalaset.

Här hittade jag en bild på värden för inflyttningsfesten.

Det blev mycket mingel med släkt och vänner, och nya bekantskaper. Långa köksdiskussioner med barndomsvännerna, några dance moves i den nya baren, isbitar som flög och söt skumppa.

En sista utsikt

Sista dagen idag som jag får njuta av denna vackra utsikt från kontoret.

På måndag blir vi deporterade långt in i Esbos skogar. Något jag verkligen inte ser framemot.
I can not think about this now. I'll go crazy if I do. I'll think about it tomorrow.
Eller kanske på måndag då... för imorgon har jag något kul att se framemot!

Det där om feedback

På Peppes bokträff förra lördagen blev det tal om recensioner och feedback, att ge och få beröm för sitt arbete. Jag kunde inte riktigt lämna det här, så ni får ta del av mina tankar.

Feedback på jobbet är oerhört viktigt. Själv tar jag gärna emot konstruktiv feedback och så klart blir man en gladare och mer motiverad människa av positiv sådan. Konstruktiv feedback kan hjälpa att utveckla sina svaga områden och positiv feedback ger en bekräftelse om att man gjort något bra.

Jag har erfarenhet av att ha fått riktigt dålig feedback. Inte konstruktiv på något sätt, utan helt enkelt rakt på sak, enligt mig omotiverad, usel kritik. Det var inte trevligt på något sätt kan jag säga. Jag hade varit ca. två månader på arbetslplatsen och jag förväntades i det skedet vara lika duktig som de som varit där längre. Kanske jag var lite osäker och långsam i inlärningen? Men den konfrontationen jag fick uppmuntrade mig faktiskt inte till att bättra mig. Det ledde främst till att jag själv uppfattade mig som en sämre arbetare och sänkte ner mitt självförtroende till lägsta botten.

Värst är väl kanske ändå om man inte får höra någonting. Nada. Man vet inte om man klarat sig bra eller dåligt. Är dom nöjda med mig eller ej? Inga nyheter är goda nyheter sägs det väl. Jag hade en gång en chef, som kom från ett land vars invånare är kända för att bära basker och äta batonger, som inte förstod varför hon skulle berömma oss för något vi förväntas göra. Det är utgångsläget liksom. Sköt ditt jobb bra, jag meddelar nog sen då det skiter på sig. Jag tror det här är alltför vanligt på arbetsplatser i dag. Alla som har gått någonslags ledarskapskurs eller ens läst baksidan av en bok i ämnet borde väl vara medvetna om att positiv feedback ger dig mer motiverade arbetstagare? Det är dessutom inte så svårt att lista ut själv.

Det där om att ge feedback, om man gör det eller inte, är så olika beroende på vem och vad man jobbar med. När jag började jobba här var det ganska turbulent och cheferna byttes ut i snabb takt. Jag tror jag var innne på sex stycken på två år, fem olika nationaliteter. Eftersom företaget har ett mycket invecklat feedbacksystem så kändes det i något skede som om man sprang och blev utvärderad stup i kvarten. Det är heller inte roligt. Systemen är stela och känns riktigt påtvingade, men utan dem är det säkert många som skulle bli utan feedback helt och hållet. 

Själv röstar jag på spontan feedback. Beröm dina kollegor, dina anställda och din chef (!) när dom minst anar det. Konstruktiv feedback kan tas upp som förbättringsförslag istället för klagomål. 

Vad tycker ni?

Ursäkta att jag är sen men...

Jag har beställt en ny tysk TV-kanal, denna TV-kanal råkar visa "alpenpanorama" på morgnarna. Av någon konstig anledning tycker jag det är sjukt intressant att lysnna på joddlande österrikisk musik och se live-streem bilder från de olika skidorterna i Österrike.

När jag var på utbyte i Österrike hörde det till att kolla på kanalen varje morgon. En kort överblick av snöläget på de närbeläggna skidorterna och man visste vart man skulle styra bilen för dagens skidåkning.

Nu har det dock bara lett till att jag är sjukt sugen på att resa dit, och till att jag försenat mig från morgonmöten...

Great party, now my feet hurt

Bröllop nummer fem är nu avklarat. Det var ett lite annorlunda koncept än de fyra tidigre, ingen kyrka och ingen sittplacering på festen. Riktigt bra fungerade det så här också, ett mycket roligt och personligt bröllop!

Såhär såg jag ut

På S satt jag en fluga

Kakan var bäst

Jag fångade buketten, det var redan andra gången för i år!

Morgonkaffet

Här kommer ett litet lördagstips!

I vårt frukostbord dracks det Kondis-kaffe idag. Ett mycket gott kaffe från Johan & Nyström. Rostningen ligger någonstans lite mörkare än mellanrost, ett ypperligt vardagskaffe med en liten guldkant. Kan fås till exempel här i kaffebuiken.

Friday!

Fredagsvin och nymålade naglar, en sambo som gör mat och jag får leka DJ!

Smart casual

Dresscoden till lördagens bröllopsjippo är "smart casual". Det har visat sig vara en ganska knepig dresscode plötsligt. Både för mig och för sambon. Ge mig kostym, smoking eller frack och jag har inga problem att hitta en outfit till festen. Men det här diffusa begerppet "smart casual" förstår jag mig inte alla gånger på. För jag tycker det är ett ganska brett begrepp.

Nåja, det här har då lett till en del springande i butiker för min del. Resulterande i att jag nu har köpt två (!) nya klänningar. Jag har fått för mig att jag har tjocka armar och letade därför efter en klänning med ärmar. Men nu jag är inte helt nöjd med någondera. Tanken är ju så klart att ena, eller båda, skall returneras när jag gjort ett beslut. Detta kommer naturligtvis aldrig att ske (returnerandet alltså). Så nu har jag två "mellan-fina" klänningar hängande här framför mig. Imorgon skall jag se vilken som kallar på mig.

Ett lätt offer...

...eller "hur man vet att S har varit i butiken".

Men jag kunde bara inte motstå..

Måndagar och tisdagar

Igår var en riktigt riktigt dålig dag. En måndag upphöjt till tusen, typ. Ingenting, ingenting var roligt. Det bästa var att komma hem och dra täcket över huvudet. Ibland är måndagar sådana. Jag är så anti-Blondinbella när det gäller måndagar, hur skall man kunna bli så där "Åh, älska måndagar, ny vecka med nya utmaningar!" ? Inställningsfråga? Eller personalitetsproblem?

Idag är det en bättre dag. Fick lite chokladkaka på jobbet, alltid ett plus. Dessutom fann jag mig plötsligt mitt uppe i ett samtal om det är okej att ha många fruar. Tydligen är det det, bara att acceptera fast man inte kan förstå. Men fruarna kan inte ha många män, hur skall man då veta vem pappan är om de får barn?

Nummer fem på kommande

Det har varit lite lugnare på bröllopsfronten här en stund, men inkommande veckoslut blir det dags för bröllop nummer fem. I lördags var det dags för den kommande brudens möhippa.

Vi började dagen med bruch på Fanny

mätta och belåtna åkte vi vidare till en fotostudio

vi hängde där ganska länge, åt lite lunch emellan varven som bruden tillredde

smakade på några Cavan

tills det var dags att åka in mot stan

för att äta lite tapas

det blev visst lite dans också

ganska tidigt förstod jag ändå att hoppa i en taxi och åka hem. Lämna alltid festen när den är som bäst, eller hur var det nu?

Höstpromenad

Fint väder och fina färger!

Ingen mat idag

Så här såg det ut i närbutiken idag:

Smått folk, små bilar och tågbanor

Idag har jag hängt lite med de här typerna.

Titta titta min fina cykel!

Max hade blivit så stor och talar plötsligt massor massor, titta titta, blåser blåser, fot fot, Martti Martti, Mia Mia, äta äta, mat mat, bilen bilen.

Hoppa hoppa!

Rulla rulla

Läsa läsa

Näää, mamma ska läsa

Fammen fammen

TGIF

Äntligen fredag! Som jag har väntat!

Ingen har väl missat denna fader-dotter duo?

Boken

Det är många som recenserar Peppes bok på sina bloggar och jag känner att jag inte har så mycket mera att tillägga. Men jag tänkte istället skriva om boken som jag läste innan.

För mig var boken intressant dels eftersom den utspelar sig i mina hemtrakter och jag kunde känna igen platser som beskrevs, men också för att jag till en del kunde känna igen personer som framkom i boken. Därför är det lite svårt att föreställa mig hurudan läsupplevelse det skull ha varit utan att känna till Jolin eller hennes familj. Skulle det alls ha varit intressant?
Maria Åkerblom är alltid ett fascinerande ämne och författaren lyckas knyta in historierna om kvinnorna i de olika generationerna väl. För i denna bok är kvinnorna i släkten huvudpersonerna. Även om de i sina liv kanske spelade mer biroller. Det handlar om frågor som tigs ihjäl, saknad och skuldkänslor. Mera kan ni läsa till exempel här.

Jag kan väl relatera till huvudrollsinnehavarens känslor när hon går på gatorna i sin gamla hemstad, går förbi platser där man höll till förr, med människor som man inte träffar mer. Caféna och barerna har bytt namn eller försvunnit, ibland känns det som en helt ny stad.
Men som sagt, jag är lite nyfiken på hur man tolkar boken om man inte känner till författaren och hennes familj. Är det någon som har läst den?

Om krisen

Jag har inte varit så orolig hittils, inte orkat bry mig så mycket. Men nu tycker till och med The Economist att jag skall vara rädd. Okej, nu blir jag lite rädd.

Om inget beslut tas inom några veckor så skiter det på sig riktigt ordentligt säger dom. Vad som händer när det skiter på sig ordentligt vet jag inte? Vet någon?