Jag tror jag fick en liten overdose av bloggar och bloggare förra veckan. Det verkar ha varit lite dålig stämmning också i den finlandsvenska bloggvärlden med häftiga diskussioner både här och där. Jag har funderat, och nu kan jag inte låta bli att utrycka mig lite om saken också.
Jag får ofta frågan om varför jag bloggar. Jag har ju ingen tema-blogg, ingen röd tråd, här får ni inte läsa sammhällskritiska inlägg eller politiska ställningstaganden. Mode vet jag inte mycket om, nu och då kan det komma upp lite text om mat eller resor. Men för det mesta skriver jag ocm vad jag håller på med. Och det kan ju inte vara intressant, eller? De flesta bloggare skriver om vardagliga saker, och folk läser. Folk läser om kakiblöjor och inredningsproblem hos helt obekanta människor. Och varför läser ni/vi det?
Så länge man läser bloggarna så skall man inte heller klaga på att de är tråkiga och inte bidrar med något. För något är det som fortfarande fängslar oss. Kanske man kan känna igen sig själv i någon blogg, befinner sig i samma livssituation, eller så lyckas bloggaren fånga oss med ett välvårdat språk och lockande bilder. Själv läser jag oändligt många bloggar, en del mera flitigt och andra mindre. Många bekanta förstås, men också många obekanta bloggare som jag slaviskt följer. Vad är det som får er att fastna för en blogg? Måste en blogg publicera vettiga inlägg? Jag tror inte att vi bör vara oroliga över bloggarnas oseriösa genre. Det finns andra forum för politiska diskussioner och samhällskritik.
Okej, jag undvek frågan. Min story började när jag var i Spanien på språkkurs och startade bloggen. Mest kanske som en dagbok för mig själv, men också för att uppdatera kompisarna om vad jag höll på med där nere i södern. Efter kursen tog bloggen paus och återupplivades när jag åkte på utbyte. Då var också pointen med bloggen den, att vänner och familj kunde följa med och läsa om mina äventyr. Efter utbytesperioden blev det lite paus igen, men sedan 2008 har jag bloggat mer eller mindre regelbundet. Just nu så fungerar bloggen ibland som bollplank för mina funderingar, ibland som dagbok för mig själv, ibland som informationskälla för släkt och vänner, och ofta bara som en vanlig tråkig blogg om vardagliga tråkiga saker. Så länge som jag tycker det är roligt att skriva och inte känner perstationsångest så tänker jag fortsätta. Hur som helst, så länge som det finns någon som läser min blogg så har jag ju all orsak att blogga, eller hur?
Som en som är intresserad av olika fenomen ur ett socioloigiskt perspektiv kan jag inte låta bli att tycka att det är bra med lite kritik. För första gången har det på allvar diskuterats bloggande och varför människor bloggar - kan aldrig skada att lite reflektera över sina egna val och beteende. Om inget annat positivt kommer ur denna diskusion så åtminstone har människor nu blivit medvetna om bloggandet som ett nytt sätt att kommunicera. Det fick ett bekräftande genom bloggalan.
SvaraRaderaDet som jag inte kan låta bli att fundera på är varför man blir så upprörd? Går det inte att reflektera objektivt?
Det är faktiskt bra att bloggarna diskuteras, och väldigt intressant med alla synpunkter som kommit upp. Man får sig själv en tankeställare också.
SvaraRaderaDet är kanske svårt att reflektera objektivt när det gäller bloggar? Alla bloggar är ju så personliga. Om man kritiserar en blogg, kritiserar man med samma bloggarens liv?
Bra point! Men alla verkar ha lust att påstå att bloggen inte speglar bloggarens liv som helhet, så om man själv är övertygad av det så torde man inte ta illa upp av kritiken. Speciellt då den åtminstone i de mest länkade inläggen varit helt sakligt presenterad utan personliga påhopp.
SvaraRaderaJag får vibbar av att en sådan stil att skapa kontakter som råder bland vardagsbloggare blivit en identitetsskapare och människor tar illa upp för att den kritiseras. Om bloggen inte har en betydande del av ens identitet och sociala liv så kan det väl kvitta vad andra tänker.
Jag tror bloggar är som verklighetens Se & Hör.
SvaraRaderaHalvtaskig text som man plöjer genom i hopp om att hitta något skvaller som man inte redan kände till.
Minna- Jag tror att fast bloggen inte speglar bloggarens liv, så är det ju ändå något som hon själv har skapat/skrivit. Kritiken tas alltså personligt hur som helst?
SvaraRaderaJean- Skvaller? Kanske till en del jo. Men varför följer man med någon som bara skriver om sig själv och vad man ätit till frukost?