Hui vad man blir trött av att titta på när människor springer. Igår stod jag hela dagen och hejade på kompisar som sprang Helsinki City Marathon. Först vid 6km märket sedan förflyttade vi oss till 21km och sedan gick vi över gatan till 29 km, så såg vi ännu slutspurtatna vid målet. Jag måste nog säga ännu en gång att jag inte förstår mig på människor som frivilligt utsätter sig för det. Vissa tyckte jag riktigt synd om som såg helt döda ut redan vid 6km. Men jag måste påmnna mig om att alla gör det frivilligt (förutom de som förlorat ett vad...). Och det måste vara en underbar känsla att komma i mål efter klarat lopp. Vår utrikesminister som sköt startskottet sade åt springarna att de skall tänka på en stor kall öl som de får efter loppet. Kanske tillräckligt motiverande för någon, men det skulle nog inte räcka för mig.
Lite ivrig blev jag ändå så nu har jag själv varit ute och försökt springa, det gick inte så bra dock. Jag fortsätter istället min soff-idrottsdag framför tv:n och VM i Berlin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar