Nytt hemma

Födelsedagspresenten, två stolar som jag gått o dreglat efter länge. Äntligen har dom flyttat in hos oss. Nu väntar jag bara på köksbord, sen skall dom inta sina rätta positioner i köket.

DSW-stol från Vitra

Lampa från Lundia, blomma som har sett sina bästa dagar.

En sista (?) helg i skärgården för sommaren

Finns det något mysigare än varma sensommarkvällar? Att kunna sitta ute halva natten, bara tända några ljus till när solen går ner. Klä på sig mera istället för att flytta in. Att se två svanar simma förbi när man tar ett dopp i det spegelblanka havet efter bastun, eller att kunna gå på morgondopp en septembermorgon. Ligger nog ganska högt uppe på listan av saker som gör livet värt att leva.

Det var kanske sista helgen vi hade chansen att tillbringa ute i skärgården för den här säsongen. Så vi njöt extra mycket av bastubadet, matlagandet, grillandet och sällskapets juttun. Det känns nog nästan som om man skulle vara beredd för hösten nu.

Firat ordentligt

Det var en intensiv helg med både karonka och så lite mer födelsedagsfirande. 

Disputationen var faktiskt en riktigt intressant upplevelse, fastän lite högt flygande ämne för en ekonom (se några inlägg neråt). Men kusinen klarade sig utmärkt och ställde till fest på kvällen.

Gåvoutdelning

Skål!

Vi hade fin utsikt från middagen

Vi passade också på att fira 90-år (jag + pappa) dagen efter.

Fortsätter på samma linje.

Herr och fru Seppävuori

En crème brulée

Nu skall jag inte pricka in en enda programpunkt på hela hösten, det har varit en intensiv sensommar. Härmed inleder vi HH13! (Hälsohösten 13, inspirerad av Smulan)

Vad får ni kicks av?

Jag läste ett tänkvärt inlägg här om veckan hos Någons fru Emma, om vad man är bra på och vad man brinner för. I yrkeslivet. Hon menar att man skall sträva efter att jobba med det som man brinner för, som nödvändigtvis inte är samma som det man är bäst på. Du kan vara superduktig på försäljning eller exceltabeller men ändå är det nåt annat som sporrar dig i yrkeslivet.

Efter att jag läste hennes inlägg har jag funderat mycket på vad jag sporras av. Är det problemlösning eller strategiplanering, siffror eller lagtexter? För mig var det en mycket svår fråga. Men jag kom på att jag åtminstone inte tycker om monotont arbete, upprepningar och uppgifter som aldrig tar slut (inte lagtexter heller för den delen).

Har ni funderat på ifall ni hellre jobbar projektbaserat eller med ett löpande jobb? Själv har jag så gott som alltid jobbat bara med löpande uppgifter och ibland undrar jag ifall det skulle vara mera tillfredställande att jobba mer projektbaserat. Du har ett slut på projektet, en deadline, ett uppdrag och en massa uppgifter/problem att lösa, en kampanj, ja det kan vara vad som helst, men du gör det klart. Och så kan du lämna det bakom dig och börja med nästa projekt.

Ibland känns det som om jag aldrig får någonting färdigt eftersom samma uppgifter upprepas år in och år ut. Känner någon igen sig? Nu finns det ju risken att man skulle sakna just kontinuiteten ifall man arbetade bara projektbaserat.

Nu kom jag in på ett sidospår, min egentliga fråga var vad du får kicks av på jobbet? Eller får du det? Som bifråga, jobbar du hellre med projekt eller löpande uppgifter?
Alla måste svara! 

Disputation

Idag skall jag gå på kusinens disputaion. Det här blir mycket spännande eftersom det är första gången jag går på en sådan tillställning och dessutom för att jag inte förstår mycket av ämnet. Tappade bort mig redan i rubriken. 

Men jag har läst abstraktet och acknowledgementsen, det måste väl räcka?

Babyshower

Jag har hunnit med mycket här under en vecka förutom att fylla år. 

Till exempel gått på babyshower. 

Uno kan vara på väg any day now, så vi lever i spännande tider! 

Gissa könet?

Obligatorisk blöjtårta

Surprise!

Uno

Finns det hjärterum

Hjärterum och stjärterum, ja ni vet. Nu är det bevisat att 18 personer lätt ryms in på middag hos oss bara man flyttar på lite möbler och så. Vi har firat mina 30 år i goda vänners lag, så fint! Roliga tal och "uppträdanden", fina ord och gåvor. 

Festdukning

Det var lite som att spela tetris, försöka placera borden rätt.

Men det gick bra!

Samuli stod mest i köket, hjälten.

Cilla och Nena i djup diskussion.

30 är det nya 20

Imorgon fyller jag år, jämna år dessutom. Slut är de ljuva 20-talen och så blir man plötsligt 30!
Har jag ålderskris? Nej, inte precis, men stundvis kan jag börja kallsvettas när jag tänker på åldern. Inte specifikt min ålder, men åldern överlag. Hur åren går och man bara blir äldre utan att egentligen märka det själv. För det är ju inte som om man blir gammal över en natt, det sker ju så långsamt att man måste jämföra med flera år tillbaka för att märka nån förändring. Se på foton från början av studietiden och plötsligt ser man föråldringsprocessen med helt nya ögon.

När jag var yngre trodde jag alltid jag skulle vara gift och ha två barn när jag är 30. Eller jag visste det, 30 var ju så hujsigt gammal att då måste man ju vara i det skedet redan. Nå nu gick det ju inte riktigt så, eller gift hann jag ju bli och så har jag bostadslån och bil, vuxenpoängen bara trillar in.

Det som tröstar mig i min (icke-existerande) ålderskris är att de flesta av mina vänner alltid är äldre än jag, haha, tack till er! För att ni bevisat att ingenting ändras, livet går vidare och vi har fortfarande lika skoj som när vi var 20. Med lite mera rynkor och några gråa hår.

Är 30 år en bra ålder att sluta blogga? Kan man bli tagen på allvar ifall man har en blogg där man skriver en massa trams och lägger upp bilder på sin lunch? Eller är det bara en bra motvikt till allt allvar som annars pågår i livet? Vill man bli tagen på allvar? Sånt funderar jag på min sista kväll som 29-åring.

Säg hejdå till paradiset

Ni har kanske märkt utav tidigare inlägg att vi inte spenderade resten av semestern i Finland som planerat. Vi kollade lite på väderleksrapporterna för Helsingfors under våra semesterveckor och konstaterade att det inte såg så ljust ut. Och nu i efterhand känns det nog som helt rätt beslut att åka iväg. Allt det där som vi skulle göra på semestern i stan får vi göra nån annan gång i stället helt enkelt.

Här åt vi frukost varje morgon.

 Ett lejon som vaktar över poolen.

Nån har hittat sin favoritposition. 

Känns alltid lika vemodigt att åka iväg. Nu är vi tillbaka i stan, imorgon blir det kräftskiva och på måndag är det dags att gå tillbaka på jobb. Och det känns riktigt bra. Tre väl spenderade veckor, laddade batterier och ny energi (håller väl i sig ungefär till lunchen på måndag).

6 månader

Jag vet inte om ett halft år är något att fira, men något slags delmål kanske man kan se det som? Eller ens som en bra orsak att göra sig fina och gå ut och äta.

Halft år som fru.

Vi gick till en av restaurangerna vid stranden.

 Vårt bord var så nära strandlinjen att man nästan kunde peta i vattnet med tårna.

 Solen gick ner bakom bergen.

 Tur för restaurangen att de har detta idylliska läge. För det kräv nog en del fina solnedgångar och sand som kittlar mellan tårna för att väga upp mot den usla servicen och medelmåttiga maten. Tyvärr.

Men vi fick skåla för att vi klarat sex månader av äktenskap.

Att plocka avokadon på bakgården

Vi smet iväg till ett land där man kan plocka avokado direkt från träden. 

Inte så tassigt.

Stoppa hissen

Ni vet hur dom i TV-serier ofta trycker på stoppknappen i hissen när dom vill tala allvar med medresenären? Får inte ni också ibland lust att trycka på den knappen i verkliga livet? Nån som gjort det? 

En fin fredag

Lite bilder från en fin fredag innan jag blev på semester. 

 Gula Faran i farten igen.

 På skifferholmen var det party. Tyvärr var musiken så högt på att man inte hörde sina egna tankar. (Har vi blivit gamla?)

 Pizzan var i alla fall god och vinet nedkylt. Getost och jordgubbar!

 

 Kvällen var fin.

 Chill på bryggan

Tänk att det existerar ett ställe som detta bara ett stenkast från centrum.

 Fina Cilla och moi.

 Solnedgång.

Den här sommaren har vi verkligen tankat med vackra kvällar, fina solnedgångar, kallt rosévin och trevligt umgänge. Tror vi kommer leva långt in i november på minnen av dessa sommarkvällar. Hur många gånger har vi inte konstaterat att "livet faktiskt inte är så dumt just nu"? Nästan så det känns lite uttjatat redan.

Öja

Jag är hemma igen efter en skön vecka på holmen i Öja. Har träffat lite släkt och vänner, åkt lite båt men mest bara tagit det lugnt. Sovit långa nätter, badat bastu och läst.

Så avkopplande faktiskt att jag nästan skulle ha varit redo att gå tillbaks på jobb efter bara en veckas semester!

Vi fick fint väder också efter några mulna dagar.

 Båtutfärd, här inne i slussen.

 Pappa hade byggt en ny terrass till bastun.

 På väg på picknick.

 Vi skålade för sommaren.

 Otroligt fina och lugna kvällar.

Och vet ni vad det bästa är, det här var bara första veckan. Nu har vi två kvar!

Läst hittills

Två böcker hann jag med första veckan av semestern. Först ut Och bergen svarade av Khaled Hosseini, samma kille som skrivit bl.a. Flyga drake och Tusen strålande solar. 

Boken fångade inte mig riktigt på samma sätt som de andra böckerna han skrivit gjorde. Storyn var inte lika gripande, även om den var tragisk och tidvis vacker. Kanske var det för många olika livsöden intrasslade i storyn så det blev lite svårt att hänga med? Och vem var egentligen huvudpersonen? Vitsord 8+.

Sen lite lättsammare svammel, Bonjour Tristesse av Francoise Sagan. En uttråkad tonåring åker till Rivieran med Pappa och dennes flickvän. Drama följer. Vitsord 6+. Smått underhållande ändå och med tanke på att Sagan bara var 18 år när hon skrev den (1954) så måste hon få plus.