Bjud in gäster!

Det bästa sättet att få tummen ur baken och städa/packa upp/tvätta badrum eller bara organisera i hemmet är ju nog att bjuda in gäster. Det gjorde vi och i ett huj hade lådtornet minskat till två lådor och Lundia-hyllan åkt upp. Se där! Nu återstår bara DVD-skivor i lådorna. Känns lite 2000-tidigt-tal över det.

Denna hylla ska fixas till lite

Veckans bästa

Veckans bästa beslut var absolut att testa på en matkasse. Ingredienser för tre dagars mat leverades hem på måndag efter jobbet. Vi tog en snabbkasse som skall gå lätt att laga. Recepten är för fyra personer så det räcker också till lunch för Samuli och middag för Amos för nästa dag. Föresten, hur/när äter ni middag i er familj om ni har barn? Alla tillsammans eller äter barnen skilt? Samuli hinner ju aldrig hem till Amos mattid så Amos får nu äta ensam och så äter vi vår middag när Amos äter kvällsmat. Blir lite tokigt där. 

Flyttlådstornet

Fast det annars börjar se ganska okej ut i den nya lägenheten har vi fortfarande ett hörn som ser ut så här. De sista lådorna som aldrig vill bli uppackade står kvar. Tillsammans med nån väska med skidkläder och en kappsäck med klänningar. Sådant som inte används sådär jätteofta och nu söker sin plats i garderoberna. Vi planerar samtidigt lite nya (förvarnings)lösningar för kök och badrum, och en bokhylla saknas också. Men så småningom lär det ska bli ett hem av det här. En gammal Lundia-hylla är på väg hitåt och efter lite fixande och trixande ska den få stå där lådorna nu står. Så hoppas jag på att det inte finns så mycket andra överraskningar i flyttlådorna, det borde vara bara böcker...

Överlevnadstaktiker

Jag läste det här inlägget och kunde genast känna igen mig hur hon beskriver en helg ensam med barnen. Fast jag då bara har ett barn, men ändå blir det tugnt att vara ensam vuxen. Det har vi alltså varit nu, på tumanhand med Amos sedan fredag eftermiddag. Nån kanske tycker men åh vad skönt med en hel helg utan planer! Jag tänker mera att det gäller att överleva med möjligast gott humör. Amos slutade dessutom veckan med hög feber och fick vara hemma i några dagar. Att inte kunna gå ut med ett febrigt, men ändå semi-piggt barn tar på krafterna kan jag lova. 

Jag har haft några överlevnadsregler den här helgen: 

1. Det delas inte ut några duktighetspoäng, keep it simple! Färdigmat är helt okej. 

2. Man får titta på TV. Nästan hur mycket som helst. Också på morgonen i sängen om det ger en halv timme extra tid för mig att morna mig.

3. Choklad i skåpet för nödsituationer (åt mig!)

4. Nya leksaker (se föregående inlägg) är okej, det håller barnet underhållet en stund.

5. Välj dina strider.. Vi har till exempel ätit yoghurt istället för gröt eftersom det går mycket smidigare. 

6. Sov då barnet sover istället för att städa.. hehe. Man måste ändå alltid plocka undan, tömma och fylla diskmaskinen och fylla tvättmaskinen, vika in byket i skåpet, plocka undan leksaker etc. men jag hann faktiskt med 30 min tupplur igår. Det behövdes efter väckning kl.5.36.

 Vi har faktiskt klarat den här helgen bättre än jag hade väntat mig!

Pafflådor är bäst

Vi får rapporter från dagis om att Amos trivs i "hemleken" där han lagar mat och kör omkring med shoppingkärran (!). I väntan på julgubben och ett Briokök tänkte jag vara lite kreativ och pyssla ett eget kök åt honom här hemma så vi kan kocka tillsammans. 

Tadaa! Pafflådor är det bästa som finns! Lite kanske man kunde ha satsat på designen men det här får duga.

Här har han kockat hela kvällen.

Ni har väl inte missat Hannas pafflådebåt i samma tema? 

Uppdatering

Hej hopp! Det är väl dags att uppdatera nu, det var ett tag sen sist. Det har kommit en hel del emellan här, livet vet ni. Jag skulle ljuga om jag sade att det är en dans på rosor. Det har faktiskt varit en av de tyngsta hössttarterna på länge. Jobbstart, dagisstart och flytt inom ett par veckor tog på krafterna och humöret minsann. Och jag vill ju inte att min blogg blir någon slags klagomur där jag bara är negativ, för så har det kännts ett tag. Jag vill ju skriva om roliga och positiva grejer, för det är väl trevligare att läsa tänker jag. Och då har jag valt att inte skriva överhuvudtaget. 

Drumsöstrand en vacker morgon

Jag antar att vi börjar komma in i nån slags rutin nu, med allt det nya. Det tar väl ett tag att vänja sig, både för dagiskillen och för föräldrarna. Snart fyller han 1,5 år den här lilla killen och han har ju blivit så stor! Under en månad på dagis äter han plötsligt själv, säger "titta här" och kan rörelserna till Imse Vimse Spindel. Vad hände medan jag blinkade?

Mmm, sandkaka!