Första smakerna

I förrgår var det dags för Amos första smakportioner. Vi började med potatis, det var inte så där jättepop. Han verkade mest förvånad, och lite förundrad över vad man skulle göra med purén, snurrade potisen i munnen och spottade ut den. Har ni förslag på vad vi skall testa näst? Batat, morot eller nåt annat?

Här är man ännu ivrig på att få i sig lite mat. 

Här har man kommit på att potatis nu inte var så jätte gott. 

Kan jag inte få en biff istället?

Flygresan med lillen

Ja nu är vi framme i solen och resan hit gick över alla förväntningar! Allt som allt var vi på resande fot ca. nio timmar vilket nog är länge med en så liten prick. Vi åkte hemifrån halv sex på kvällen och var framme ca. halv tre på natten finsk tid. 

På flygfältet i Helsnigfors ska det finnas en speciell incheckning för barnfamiljer men den var stängd nu i.o.m. att det inte var rusningstid. Till den vanliga incheckningen var det hujsigt lång kö så jag tågade till businessdisken och flirtade lite med den buttre herren där, det funkade och vi behövde inte köa. 

Förväntansfulla killar på flygfältet

Både i Finnairs kuncervice och på incheckningen på fältet sade dom att det finns en babybasket på flyget som kan riggas upp på första raden där vi hade platser. Som tur sade ändå någon inre röst i mig att ta med vår mjuka bärkasse i handbagage för det visade sig sedan att det inte fanns några som helst babybasketar i hela flyget. Bärkassen är egentligen för stor för handbagage, men jag frågade inget utan bara tog med den, ingen protesterade heller.

Efter starten ammade vi och lade honom sedan genast i kassen och gungade lite så han somnade. Där sov han sedan sött vid våra fötter tills vi landade i Malaga fem timmar senare (vi fick snurra lite extra i luften ovanför Malaga pga hare(!) på landningsbanan). Det gick bra att ha bärkassen vid fötterna på första raden men på de övriga platserna skulle den inte ha rymmats.

Baby sover

När vi landade ammade vi igen, plockade upp vårt bagage och sökte reda på chauffören som skulle ta oss vidare. Amos somnade igen genast i bilstolen och sov sött den ca. 45 minuter långa bilturen. Natten blev ju lite hackig och sömn blev det inte mycket av för oss vuxna, men som tur fick vi sova till klockan nio på morgonen så vi fick åtminstone ta igen lite av sömnskulden. 

Under hela resan grät vår son i ca. tio minuter allt som allt, det var när han var lite övertrött på flyget och hade svårt att somna. För övrigt skrattade han mest och flirtade med alla runtom. Perfekt resebaby! 

Helgens tre bästa

Små saker som kan göra en så glad, t.ex.

- På fredag var det en karl som öppnade dörren för mig när jag skulle in med vagnen på Stockmann, det händer inte allt för ofta kan jag tala om. Stockmann är föresten stans svåraste varuhus att ta sig in i med vagn. Tunga dörrar som är omöjliga att få upp själv.
(Och vet ni vad som ofta händer då man står där och puffar upp dörren med ena handen, stöder dörren med rumpan och försöker fösa in vagnen med den andra? Jo, så kommer folk och liksom smiter in där emellan, utan att hjälpa till! )

- På lördag när vi skulle hem med bussen var det en kvinna som erbjöd sig hjälpa mig med vagnen upp i bussen. Det händer också så sällan så man blir helt varm i hjärtat när det sker.

- I natt fick jag sova i hela fem timmar i sträck!! Det har inte skett sen den åttonde maj. Känner mig som en duracellkanin på speed, så utvilad är jag.

Hotellnatten

Hälsningar från ett hotell i stan, vi flydde fältet med Amos då mannen skulle ordna kräftis åt sina vänner. Egentligen blev vi väl utkickade och hade ingenstans att ta vägen, men det här var inte så tokigt.

En säng åt mig, en åt babyn.

När babyn somnat låg jag i badkaret där till vänster och kollade på Vain Elämää. I mitt nästa hem ska jag ha ett badkar!

Sen tassade jag omkring i dom här och en badrock. Det enda negativa nu är att jag glömt tandkrämen hemma, undrar om room servicen fixar det? 

Lattemamma

Vad har vi gjort idag då? Shoppat på Stockmann och flanerat på Esplanaden med en latte i handen. Härligt septemberväder fortfarande! 

Om tre dagar åker vi iväg på semester och ni får gärna ge tips om hur man ska flyga med en fyramånaders baby. Vad ska vi tänka på, hur ska vi packa, vad ska in i flyget och vad kan vi packa i bagaget? Resevagnen och bilstolen packar vi ner, men jag funderar på att ta in den mjuka bärkassen ifall man får så att Amos kunde sova i den. Vi har platser på första raden men tanten i kundinfon visste inte ifall det finns en "babysäng" på flyget (Finnair). Manducan kommer också med för förflyttningar på flygfältet.

Håret

En del dom frågar och somliga undrar... Var kommer det röda håret ifrån?! 

På denna bild syns det ganska tydligt vem som är skyldig. Rött pigment har jag alltid haft i håret, fastän jag alltid färgar det, ibland blondare och ibland mörkare.

Helgen

Vilken skön helg det varit! Vi har njutit av sol, långa promenader, god mat och varandras sällskap. Nu väntar en vecka med mycket program och sen bär det av på semester.

Här pågår projekt "vänja pojken vid Manducan". Ifall han är vaken så blir han lite uttråkad av att ligga i vagnen, i Manducan kan han följa med vad som händer runtom vilket han verkar digga.

Idag åkte vi på roadtrip till Vanda för att kolla in kusinens fotbollsturnering, se hur söta dom här knattarna är! Ibland vet man inte riktigt åt vilket håll bollen skall sparkas, men det är inte så viktigt ännu. Viktigast är att vinna, haha.

Del två

Igår var det dags för del två av min födelsedagspresent! Den gick ut på en middag på stan med Emma. Vi testade den nya peruanska restaurangen Pastor på Skillnaden (gamla Cuba). Vi diggade båda stället, fräsht och snyggt. Maten var också god, vi delade på en massa små rätter istället för att ta för + huvudrätt. Håller dock med Jonas om att cevichen (med lax och räkor) inte hade sett en ceviche, men gott var det ändå. Blir ju sällan fel med mycket lime, koriander och chili. 

En efterrättsdrink tog vi på en "lönnkrog" någonstans mellan senatstorget och salutorget. Skojigt koncept med 20-talstema. Hemlig ingång och hemliga drinkar, ut fick du gå bakvägen för att inte bli upptäckt.

Några suddiga mobilbilder på det:

4 månader

I måndags blev Amos fyra månader gammal. 62 cm lång och 6,4 kg var de strategiska måtten vid dagens rådgivning. Han har börjat greppa tag om saker, biter gärna på allt han får i handen och har några gånger vänt sig från mage till rygg.

Spegelbilden är alltid skoj!

 

Just när jag skrev om hur bra han sover om nätterna så har han nu vid fyra månader fått fnatt och vaknar mest hela tiden och vill ha tutten eller mat. Så jag går omkring i en dvala för tillfället och hoppas det är temporärt. Förutom nätterna har vi det skoj tillsammans. Jag försöker ha ett program om dagen, t.ex. lunch- eller kaffedejter, utflykter till stan eller besök hos vänner. Någon babyrytmik eller babysim har vi inte börjat med ännu, mera om det en annan gång.

Comeback

Just hade jag plockat fram höstjackor och skor, mössor och vantar och så gör sommaren comeback, vad skönt! Vi passade på att njuta av sensommarvärmen igår på Blue Peters terrass.

Och det ser ju ganska bra ut för resten av veckan också!

Testar nya vagnen

I fredags tog vi ut resevagnen på en provtur, hittills har vi bara kört omkring här hemma och sovit tupplurer i den på balkongen. Jag var lite rädd för att lillen inte skulle tycka om att vara fastspänd, men det gick riktigt bra. Han låg snällt och iaktog omgivningen med stora ögon. Han verkade inte heller ha något emot att vara vänd "åt andra hållet". Roligare att se framåt än att måsta se på oss hela tiden antar jag.

 

 Maclaren in action

 

Eget rum

Igår natt fick Amos sova i eget rum för första gången. Krubban han sovit i hittills börjar knarra lite för mycket när han bökar på och det väcker både honom och oss. Det här är en typisk sak som jag tror man lätt ändrar åsikt om när man får barn. Om jag kanske innan Amos kom hade tänkt att han nog ganska snabbt får flytta till ett eget rum, så känns det nu mera som om han kanske får sova inne hos oss tills han är 18 år, åtminstone. 

Nåja, natten gick nu inte helt perfekt. För det första så låg vi nog båda vakna med öronen på helspänn, rädda för att inte höra när han börjar gråta. För det andra så är det ju mycket längre väg till det andra rummet så det blir mycket jobbigare att gå och lugna ner honom. Man hinner ju vakna till på vägen och så blir det svårt att få sömn igen. Han har börjat vakna mer ofta nu också, viftar och har sig och ofta lugnar han inte ner sig om han inte får amma. Nu känns det som om det är lite enklare att stiga upp och sätta tutten i mun om han sover bredvid mig än i rummet bredvid, speciellt när det sker varannan timme. Hur har ni gjort? När har babyn flyttat?