Jag vet inte hur länge jag kan sitta här på jobbet och ha tråkigt längre. Jag har redan testat på hur länge det går att sitta och stirra. När nån går förbi så ser det ut som om jag skulle fundera på något väldigt krångligt. Nackdelen är att tiden går ganska långsamt då. Jag vill inte heller sitta och surfa på nätet heller för då tror juh kollegorna att jag inte gör något! (Bättre då att absolut inte göra nåt, men se ut som om man gör nåt).

På tisdagen spelades det krokett i schakett i Brunnsparken.
Jag har två lustiga kompisar som i fyllan och villan tyckte att det var jätteskoj att krokett (nästan) rimmar på schakett. Efter några år av planering så förverkligades konceptet alltså i tisdags. Klädseln för killarna var schakett och på programmet stod det krokett och GT:n. Tyvärr hade inte alla lyckas gräva fram schaketten ur garderoben, men de som hade det såg desto stiligare ut. (De andra må ha känt sig smått underklädda). Vi fick ganska många undrande blickar av förbipasserade och en turist ville t.o.m. ta ett foto av oss. :)
En fin kväll blev det trots lite missöden med sprinklerna på gräsmattan, tack till arrangörerna! Jag skall posta lite bilder snart.

sommar o sol

Nu ska jag försöka skriva här lite igen så att Emma har något att göra på jobbet. :)

Jag har just varit och inhandlat frukostingredienser på K-market på Roban, det var det mest lustiga jag gjort idag. Om ni känner er deppiga och vill bli lite uppiggade så ska ni gå dit och handla. De har fått de mest gulliga inköpskorgar ever! Ni vet hur jobbigt det är att bära på de där vanliga blåa eller röda korgarna när du har en enormt tung handväska i andra handen. Dessutom brukar handtagen oftast vara opraktiskt placerade. (Eller så är det bara jag som inte kan konsten att bära en normal inköpskorg). Nåja, hursomhelst, de här nya korgarna har två olika handtag, du kan välja om du bär den eller drar den. Jo, för den har små hjul under sig, så du kan dra den lite som en trolley-väska. Det ser helt jättesött ut när folk går omkring och drar på sina röda korgar. Eller så kanske jag bara råkar vara lite extra euforisk idag. (Det kan i sig bero på mitt rosa ansiktsrengöringsmedel som lovar en euforisk upplevelse när man tvättar sig...)

En annan sak som jag gjort idag är gått på gym. Jag har gått jätteregelbundet på gym nu i en gång. Jag tror jag är beroende! Men tänk vad bra man känner sig efteråt, man riktigt känner hur man tappat några kilo och blivit fastare och snyggare. Det konstiga är att det är så jävla svårt att ta sig dit, känslan man har efter gymmet är svår att komma ihåg när man ligger på soffan framför tv:n. Lite på samma sätt som man alltid lyckas glömma hur man brukar må dagen efter en vild krog-kväll. Det känns inte alls aktuellt när man häver den ena gintonicen efter den andra vodka-cranberryn.
Nu ska jag i alla fall försöka aktivera mig, det är bäst så när gymmet debiterar mitt konto automatiskt varje månad...

en månad hemma

There is a difference between mountains and mountains... Here the Austrian and the Finnish.

Jag vet inte om jag börjar bli paranoid eller om det är helt normalt, men ända sen jag kom hem har jag sett (trott mig se) massor av Innsbruck-människor här i Helsingfors. Detsamma hände på hösten när jag kommit till Österrike, då började jag plötsligt se Johannor, Cillor, Emmor och t.o.m. kompisar från Kokkola som jag inte sett på jättelänge kom plötsligt emot mig matsalen eller satt på samma förläsning som jag. Konstigt...

Imorgon bär det av till Estland, ska bli roligt att få festa med gamla CN gänget igen! :)

Sista veckan!

Saturday one week ago was the last day of exams here in Innsbruck (maybe my last exam ever!). As almost all of us had three exams within two days and had spent the last couple of weeks “living” in the library we thought it would be nice with some outdoor exercising. So we went rodeling (like bob-sleigh or kälkåkning). We took the bus to Rinn and started looking for the lift, but there was none. So we began walking up the hill, 1,5hours! At the top we found a little “hytte” where we had a nice dinner with bratwurst and leberknödeln before the downhill race begun. I think the team Finland-Germany won the race after passing the other teams. :) The race became a bit dangerous since there was no snow in the lower parts of the slope, only ice, which made it impossible to steer and brake. But we all managed to come down uninjured.

On Sunday Samuli arrived to try to take me home. But first we had a week left to spend in Austria. Monday and Tuesday we spent in Salzburg, being the typical tourists and visiting the castle with all the museums and doing the obligatory shopping. On Thursday we went to Axamer-Lizum to ski. As I did not have a snowboard I decided to rent skis again and at the same time try to teach Samuli which leg you should put your weight on in the turn. :)

On Thursday I also bought a new snowboard that I could test on Friday in Stubai. The weather was great and the slopes where also good. And my new snowboard was super!!

Now I’m back home and don’t really know what to do…

en skobutik bara för mig!


Salzburg





Samuli njuter av en öl, Axamer-Lizum

An expensive trip to St.Anton

St.Anton is known for being an expensive resort, but it was not because of the over-prised beer that our trip on Saturday became so expensive…

We wanted to go to St.Anton to check out the skiing possibilities and of course experience the well known after-ski there. We went there by car in the morning, and I think our plan was to get home in the evening? :) Anyway... the weather was great most of the time but there was practically no snow… fake snow in the slopes and very icy at some places. We found a whole group of Finns there who then showed the way to the best after-ski place in the resort. The place was crowded whit drunk Austrian-and Dutch people but we had a great time dancing on the tables, like you should do on a real party. ;)

The problems began when we came out and I could not find my snowboard anywhere… The place where I left it was now empty. It was not anywhere else near the restaurant either. So I had to go back without a snowboard. Next day we went looking for it but we could not find it anywhere. The lady at the lost-and-found place said it’s probably stolen and she did not seem surprised. Obviously it happens quite often there. So I went to the police and then we began our trip home…

Hermance was already quite upset because she got a parking fine in the centre of St.Anton. At this time we just wanted to go home as quick as possible… a little to quick maybe, because suddenly we discover the police car right behind us whit the blue lights on. “So fräuline, wie schnell fahren Sie eigentlich?”… She was 40km/h over the limit and got a ticket of 35€! (In Finland they would probably had taken away the driving licence!)

So the sum of the day:
One stolen snowboard
One parking fine
One fine for driving to fast

När snön tar slut måst man gå..

Pitztal & Uniball

Efter min tent förra tisdagen har jag gjort mitt bästa för att slippa studera... På torsdag gjorde vi en roat-trip till Garmisch med Kjetil, han skulle köpa nya skidor och jag lyckades också komma hem med en hjälm (!) och nya handledsskydd. På fredag fick jag redan chans att testa min nya hjälm när vi åkte till Pitztal med norrmännen och Rikke. Det var den absolut bästa skiddagen hittils, det hade snöat i veckan så det fanns gott om snö och solen tittade också fram på eftermiddagen.

På lördagen var det dags för UniBall, en superstor fest i stil med vår årsfest fast massor större. På balen fanns det 6 olika salar med olika teman/musik, med live-bänd i nästan alla salar. Supercoolt! :)

Mun-mot-lås-metoden

Stuck in deep snow


Förundrade norrmänn


Bevis åt pappa att jag använder min hjälm


Jag och Hermance på balen

Avskedspartyn & skidåkning

„Ein system kann nur sehen, was es sehen kann. Es kann nicht sehen, was es nicht sehen kann. Es kann auch nicht sehen, dass es nicht sehen kann, was es nicht sehen kann.“ I love the German language!

Min första tent är nu förbi. Jag fick total blackout och kunde inte komma ihåg nåt av vad jag läst..en halv timme senare konstaterde jag att jag kanske måst skriva nåt ändå, ”humflum” på tyska. Då var det bara en halv timme kvar av tenten.. =/ Usch..

I lördags blev det skidåkning (!) på glaciären i Hintertux (se bild till vänster). Igen en gång regnade det i Innsbruck när vi gav oss iväg och gräsmattorna var, om möjligt, ännu grönare än i november. Eftersom backarna är i så dåligt skick så bestämde vi oss för att hyra skidor istället för att förstöra våra snowboardar i de steniga pisterna. Jag brukar åka skidor en gång i året ungefär, men iår var det som om det skulle ha varit första gången ever. Backarna var isiga och branta och vi såg ut som två kråkor när vi tog oss ner för pisterna (iofs. såg alla lite ut som nybörjare...det var en kamp om att hållas på benen). :)

På fredag var det avskedsparty åt Jenny som åkte på lördag, idag blir det party för Heléne som åker imorgon. Hemskt att inse att tiden här snart är över och alla åker hem. Fast det skall nog bli skönt att få komma hem snart också...

Jag på skidor



Hintertux


Jag, Linda och Jenny

Akut brist på snö

Dags för lite uppdatering...
Sen jag kom tillbaka till Innsbruck efter jullovet har det varit fullt upp med studier. Förra veckan bodde jag på Uni, från tidig morgon till sen kväll. Grupparbeten, individuella arbeten, presentationer, seminar, provläsning osv.. Nu börjar alla inlämningsuppgifter vara klara, förutom en. Sedan är det närmast tentläsning som gäller.

Nästa vecka har jag en tent och den 10 februari har jag 3 st (!). Kul att ha alla på samma dag! Men de har konstigt system här med tenterna, de räcker högst 1,5h. Så har de ca. 4 frågor som du då mycket kort och innehållsrikt måste besvara. För mig kommer det att vara svårt eftersom jag är van med Hankens 5h-tenter där man skriver 3 sidor för en fråga. Nu skall jag då läsa lika mycket som till en vanlig tent på Hanken, men man måste kanske koncentrera sig mer på småsaker eftersom frågorna kan vara ganska precisa.

Det vanligaste samtalsämnet här för tillfället är snö-läget, eller kanske bristen på snö. Normalt borde alla skidområden vara öppna denhär tiden på året. Nu finns det dock de som inte har kunnat öppna, och de som har öppet lider av akut snöbrist. Lite tråkigt tycker jag... eftersom vi alla erasmus-studenter kommit hit för att skida så mycket som möjligt har vårt mål inte riktigt kunnat uppfyllas.. :(

Imorgon har vi det första avskedspartyt, Jenny åker hem till Sverige på lördagen. Det är konstigt hur tiden har flugit iväg och jag kan inte riktigt förstå att det snart är över. Själv har jag 4,5 veckor kvar här...

Gott nytt år!!!

Har inget fiffigt att skriva... Julen kom och gick, jag firade julafton och dagarna efteråt uppe i Kokkola med familjen och stora släkten. På julafton hade vi släkten hos oss och på annandag jul firade vi mammas födelsedag hos kusinerna.

Jag kom ner till Helsingfors för en vecka sedan och här har jag bara njutit av Helsingfors regnväder och att få vara med Samuli. Mickus födelsedag firades med buller och bång den 29 och nyårsfirande blev det på restaurang Saslik.

På söndag bär det av till Innsbruck igen. Det känns konstigt att "måsta" åka iväg igen när jag nu har vant mig vid att vara ”hemma” igen. Men nu är det bara en månad studier i Innsbruck kvar, sen kommer jag hem den 18.2.

Mickus party
















Nyårsmiddag på Saslik